Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKAN OCH HENNES AEBETE
263
och kommit den jordiska tillvaron att te sig så obetydlig i
evighetsperspektiv, ligger där en ny, stor glädje kring arbetet i dess egenskap
av tjänst åt nästan. "Främst bland Eder är den som tjänar" — det
är en radikal omvärdering av det antika begreppet om herre och slav.
Arbetets starka färg av inbördes hjälp, har skänkt det en ny och
högre värdighet. Dess intrång, just från denna synpunkt, på själva
den judiskt strikta sabbatsdagen var en av de svåraste
angreppspunkterna på Jesus och hans förkunnelse. För judendomen var arbetet
visserligen religiös plikt, men endast indirekt; för Jesus var den det
direkt; åtminstone när det gällde att bistå någon.
Men även Paulus, som lever under förnimmelsen av tidsålderns
snara slut, arbetar oavlåtligt i sitt hantverk. Hos honom ligger
emellertid huvudtonen på oberoendet, friheten. Att ta ersättning för
sitt missionsarbete funne han ej orätt, men i okuvligt oberoende
kämpar han sig fram till försörjning på sitt hantverk allenast. Och
det är ganska karakteristiskt, att Nya Testamentets tidigaste
skrifter, Pauli brev till Tessalonikerna, innehålla kraftiga maningar till
arbete för just dessa som gå och vänta att bli "bortryckta på
skyar". "Sätten Er ära i att sköta vad Eder åligger och arbeten
med Edra händer, så att I skicken Eder höviskt mot. dem som stå
utanför och icke behöva anlita någons hjälp" (1 Tess. 4) och "De
skola arbeta i stillhet, så att de kunna äta sitt eget bröd" (2 Tess. 3).
Motivet är också här att vara fri, oberoende, icke ligga någon
annan till last.
Ännu mera utpräglat kommer detta fram i en av de tidigaste
kristna skrifter vi äga (omkr. 90 à 150 e. Kr.), "De tolv apostlars lära",
där det (kap. 12) om församlingens gäster heter: "Är den ankomne
hantverkare, så arbete han med Eder och have sin näring. Kan han
intet hantverk, så sörj för att han ändå ej lever sysslolös bland Eder.
Ty det bör ej en kristen. Vill han ej arbeta, då är han en som vill
draga materiell nytta av sin kristendom".
Yrkesarbete är således fortfarande religiös plikt, också indirekt.
Det krävs för frihetens och oberoendets skull och för kärlekens skull,
så att man kan dela med sig och stå till tjänst. Den rakt sakliga
sidan av arbetet, själva prestationens beskaffenhet har inte stigit upp
som omedelbart uttryck för personligheten, men medelbart är den
dess bästa underlag och bärare. Direkt sammansvetsat med det
personliga kallet blir arbetet, när "läroämbetet" blir en uppgift
för sig utan yrkesutövning (rabbinernas!) vid sin sida. Och dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
