Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Aster, Ernst v.: Demokratiska utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATISKA
UTVECKLINGSLINJER
Av ERNST v. ASTER,
ÖVERSATT UR »D1E GESELLSCHAFT» AV A. E.
CyKENÄSSANSENS STATS- OCH RÄTTSFILOSOFISKA
£\ litteratur visar oss redan de tre riktningar, i vilka
utveck-*<S V lingen av den nutida statens idé och realitet äger rum, den
nationella maktstatens, den liberala statens och den moderna
demokratiens idéer. Den första finner sin klassiske målsman i Machiavelli,
den andra framträder tydligt redan hos Grotius, den tredje i
mo-narchomachernas eller den tyske tänkaren Althusius’ skrifter. Varest
vi däremot möta socialistiska tankar (Thomas Moras, Campanella),
följa dessa ännu Platons "Staten" i spåren och teckna en rums- och
tidsfrämmande utopi, om ock ej utan inflytande på samtidens strider.
Machiavellis "Fursten" är en bok, som fötts av längtan. Den
starka nationella enhetsstaten skall befria Italien från
medborgarkrigens elände och den vanmakt, som gjort landet sedan
århundraden till ett byte för utlandet och krigsskådeplats för främmande
makter. Den nationella enhetsstaten är målet. Den betyder kraft,
uppåtstigande, övervinnande av anarki och korruption. Den betyder
frihet i den något mångtydiga och obestämda meningen av det
världsliga livets emancipation, det världsliga livet speciellt fattat som
politiskt liv. Denna emancipation innebär, att politiken principiellt
befrias från moralens herravälde (väl speciellt påvekyrkans moral),
den boskillnad mellan politik och moral, som vi inlägga i
benämningen "Machiavellism". I verkligheten rör det sig
emellertid icke blott om ett särskiljande, utan fastmer om ett
underordnande av moralen under politikens ändamål. Ty
moralen blir ett medel att göra den enskilde individen till ett
fogligt verktyg i statens hand. Machiavelli skulle gärna varit
beredd att ersätta kristendomen och det kristliga passiva
underdånighetsidealet med antikens ideal av medborgardygd. Hobbes, som i
den engelska upplysningstidens nyktra logik översatt den
floren-tinske renässansmannen, pläderar däremot för ett kristligt stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
