Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Aster, Ernst v.: Demokratiska utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
ERNST V. ASTER
ningen, som för liberalismen egentligen är ett skyddsmedel mot
övergrepp på den personliga friheten från statsmakten, blir i
demokratien den enda och tillräckliga betingelsen för friheten.
Ser machiavellismen i den nationella maktstatens kraft, enhet och
utvidgning tillika bot mot alla skador, som därförutan ofelbart bryta
in över densamma (anarki, korruption) och den enda Yàgen till
allmän lycka, så tror liberalismen på den åt sig själv överlämnade
allena saliggörande friheten hos den från alla hinder befriade
hushållningen. Den vinst, som kapitalet uppnår genom att dess
verksamhet befordrar jordens, industriens och handelns utnyttjande,
måste till slut komma alla till godo. Det är Lockes och Turgots
evangelium. I tvivlet på denna övertygelse och i det påträngande
kravet, att den i sammanhang med samhället och under dess skydd
förvärvade förmögenheten ställes under samhällets kontroll, ligger
en av de huvudfaktorer, som pressar utvecklingen från liberalism till
demokrati. Den franska revolutionens utveckling från 1789 till 1791
visar oss detta, men även Rousseaus eget exempel — man erinrar
sig det berömda lidelsefulla utfallet mot egendomsbesittningen som
källan till så mycket ont. Detta utfall ledde icke då till socialistiska
utan till demokratiska slutsatser: gemensamhetsintressets ovillkorliga
överordning även över den enskildes egendomsrätt, åstadkommet
genom den av alla utövade lagstiftningsrätten att inskränka den
privata äganderätten. Radikal demokrati i betydelsen av folkets
ovillkorliga suveränitet är nu universalmedlet. Robespierre tager senare
ännu ett steg i samma riktning: han vill icke angripa den växande
rikedomen, men på sätt och vis beskära de rikes politiska rättigheter,
göra dem till andra klassens medborgare.
Motsatsen i deras teorier utesluter icke dessas sammanhang,
övergång i varandra eller deras sammanblandning, varken i den
teoretiska utvecklingen eller i historiens praxis. Den engelska
författningen visar oss denna lyckliga blandning av liberala och
demokratiska principer, under vilka den inre politiska utvecklingen i
England varit relativt obruten. Förvisso väsentligen därför, att dess
författnings grundvalar trängt djupt in i den enskilda
personligheten: såsom aktningen för den andres fria personlighet, som
härstammar från liberalismens bästa traditioner, den demokratiska
ansvarighetskänslan hos den enskilde för det egna handlandet,
försåvitt det sker i det offentliga livet eller har offentliga följder —
från ansvarighetskänslan hos oppositionen i parlamentet och till så
opolitiska ting, som den självklara underkastelsen under gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
