Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Aster, Ernst v.: Demokratiska utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATISKA UTVECKLINGSLINJER
281
blevo sektionerna politiskt oberäkneliga faktorer; tidvis bemäktigade
sig reaktionen enskilda sektioner, andra blevo stödjepunkter för den
kommunistiska agitationen, som hotade att bliva en fara för
republikens finanser. På dessa och liknande grunder blev Robespierre
fiende till sektionerna, och för denna fiendskap dukade de under.
Den organisation, som Robespierre skapade, och på vilken han
skulle stödja sig, var en annan: den hade sin grund i
Jakobinklubben, och bestod av det över hela landet förgrenade
Jakobinföreningarnas förbund. Förutsättningen för densamma var emellertid
en fortgående utrensning inom klubbarna. Blott den borde bliva
medlem, som fortfarande kunde uthärda det eldprov, som han bleve
underkastad med hänsyn till sitt tänkesätt och handlingar tidigare
och för dagen. Därigenom skapades den patriotiska gemenskap,
som nu blev gemensamhetsviljans sanna språkrör och representerade
det suveräna folkets högsta kontrollorgan. Viljans enhet ansågs
garantera en dylik gemenskap. Utövade regeringen stödd på detta
en diktatur över alla övriga, så var denna diktatur en dygdens
diktatur över lasten. Den blev som bekant så obarmhärtigt utövad, som
blott dygden kan bliva.
Denna demokrati, folkets självstyrelse genom majoriteten inom
den representation det valt, i vilken alla riktningar och intressen
äro företrädda, en majoritet, som är underkastad minoritetens
kontroll och för följderna av sin politik icke är ansvarig inför något
mystiskt statsväsen eller inför historiens forum, utan inför det
verkliga folket, som spårar dess följder i sitt väl och ve, slog om i en
patriotisk diktatur. Samtidigt övergick den gemensamhetsintressets
överordning över privatintresset, i vilket Rousseau såg den
medborgerliga dygden, i den dystra patriotiska fanatismen i en belägrad
fästning (som ju Frankrike då var).
Varifrån kom detta omslag ? Man har nämnt kriget, som den yttre
grunden, och den i det inre i hemlighet arbetande reaktionen. Till
det sällade sig emellertid vidare den punkt, som också mångfaldiga
gånger berörts: misstanken mot allt, som kunde grumla den
demokratiska tankens renhet, och som kunde synas vara en rest av
liberalismen. Och i Rousseaus demokrati lågo statsabsolutistiska tendenser.
Rousseau lärde den oinskränkta gemensamhetsviljans herravälde.
Han visste förvisso, att denna gemensamhetsvilja är något, som så
småningom måste utbildas på den politiska uppfostrans väg.
Robespierre vill åstadkomma denna gemensamhetsvilja genast. Och han
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>