Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Aster, Ernst v.: Demokratiska utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 ERNST V. ASTER
vill helt enkelt ha den enhetlig och odelbar, slagfärdig och utan
omvägar, såsom ögonblicket synes honom kräva. Så kastar han helt
enkelt åt sidan hela den omständliga valens och röstningens
destillationsprocess, genom vilken ur de enskildas skilda viljeriktningar den
enda gemensamhetsviljan skall bliva känd, och samlar helt enkelt
"patrioterna" för att nu lägga i deras hand den rousseauska
"suveränens" ofantliga makt.
Möta vi icke liknande ting i vår tid? Är icke den italienska
fascismen en sådan gemenskap av patrioter, som tager diktaturen i
anspråk för sig, föregivande sig att representera den äkta folkviljan,
gentemot den av partitvistigheter depraverade demokratien?
Då blev experimentet icke slutfört. Robespierres hastiga
störtande splittrade förbundet och förvirrade sinnena: var den
"obe-sticklige" själv en, som i hemlighet strävade efter despotien?
Därför kunde konventet åter vinna tillbaka auktoritet och frihet i sina
beslut. Samtidigt började statsrodret åter att vrida sig åt höger.
För övrigt kan en sådan diktatur icke alltför länge äga bestånd.
Den slår med nödvändighet om i ett klick- eller partiherravälde,
vars oegennytta förflyktigas med den ursprungliga, upphöjda
känslan, att vara fäderneslandets räddare. Ingen värjer sig mera mot
denna utveckling än den italienska fascismens huvudman. Men om
det skall lyckas honom att slutligen låta fascismen uppgå i Italien,
såsom det lyckades honom att låta en d’Annunzios friskaror uppgå
i fascismen eller om han icke skall sluta som sin skapelses ledare och
fånge, det får framtiden utvisa. —
Genom faror och kriser tvingades och måste alltjämt demokratien i
det kontinentala Europa arbeta sig fram. Den skall övervinna dem
och kämpa sig igenom som demokrati och förena sig med de liberala
element, som ännu äro oumbärliga. Så länge det ännu finnes klasser
i staten och motsatta intressen och därmed klasstrider, gäller det att
giva dem den mildast möjliga form, en kamp med röstsedeln om en
politik, som motsvarar de förefintliga krafterna och den ekonomiska
betydelsen hos de mot varandra stående faktorerna. Rousseaus
demokratiska ideal, den enhetliga folkviljan, kan först förverkligas, då
det icke mer finnes några klasser, i den socialistiska
samhällsordningen, som ännu i dag ligger i en mera avlägsen framtid än vi
trodde. Vill man dessförinnan förverkliga "den nationella viljans
enhet", så slår den om i diktatur, som till slut övergår i sabelvälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
