Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Hedén, Erik: Strindbergslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
ERIK HEDEN
återgå på Atterbom, vilket för övrigt Strindberg tydligt angivit.
Flera av dikterna handla om blommor liksom Atterboms, och
uttrycket "hans anlets blomstervår" erinrar om uttrycket "kindens
rosenvår’’ i Lycksalighetens ö.
När hr Lindblad lämnar förebilderna för att göra iakttagelser på
Koda Rummets berättelsekonst i och för sig, har han icke mycket
att komma med. Han förklarar, att både Arvid Falk och
medicinaren Borg symbolisera Strindberg själv, vilket har sagts förut. Han
låter den senare företräda naturalismen och den förre romantiken.
Han framhäver med rätta, redan i bokens företal, att det romantiska
elementet hos Strindberg icke får underskattas. Han anser, att detta
element hittills blivit väl mycket förbisett. Förbiseendet är
emellertid på hr Lindblads egen sida och förklaras lätt därav, att just hans
beskyddare saknat sinne för romantiken, såväl hos Strindberg som
överhuvud. Däremot har Strindbergs romantik högeligen framhävts
i en bok, vilken hr Lindblad av hänsyn till sina beskyddare ej velat
citera.
I mycket missvisande är det, när hr Lindblad sammanställer Arvid
Falk med de trötta herrar, vilka längre fram presenteras oss av
författare sådana som Hjalmar Söderberg och Bo Bergman. Arvid
Falk är vek, svag om man så vill. Men han är alltid ung, medan de
nämnde herrarnas hjältar voro gubbar redan i vaggan. På slutet
tager ju också Falk ett krafttag. Det är alltså fullständigt oriktigt
att påstå honom sluta med "passiv indifferentism".
På tal om Röda Eummet är det hr Lindblad citerar Sigrid Undsets
snillrika yttrande, att Dickens skildrar precis samma kvinnotyp som
Strindberg. Som exempel anför hon mrs Pott i Pickwick-klubben.
Nu är emellertid den enda likheten mellan denna dam och
Strindbergskvinnorna, att både hon och de tyrannisera sina män. Sigrid
Undset tror alltså, att detta drag är det enda, som utmärker den
typiska Strindbergskvinnan, och att följaktligen alla kvinnor, som
tyrannisera sina män, äro Strindbergskvinnor. Vilken djupsinnig
psykologi, och hur värd att citeras i en vetenskaplig avhandling!
På tal om Det Nya Riket avfärdar hr Lindblad en smula överlägset
försöken att finna de levande modellerna till denna boks gestalter.
I stället säger han med ungdomens vackra självbetagenhet, att det
är boken som diktverk, han för sin del tänker behandla. Man blir
emellertid en smula flat, när man finner, att denna behandling av
diktverket blott består i jakt efter förebilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
