Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Hedén, Erik: Strindbergslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
ERIK HEDÉN
utan direkt ofattlig, vilket avsevärt minskar hans skicklighet såsom
Strindbergstolkare. Han är i detta fall en alldeles för god svensk.
Bättre hade man väntat av en man ur Judas Makkabbæus’ och
Bar-Kochbas folk.
#
De dramer, Strindberg skrev i början av 80-talet, voro ganska
romantiska och te sig alltså ej så synnerligen sympatiska för Lamm.
Likväl hade han mycket intressant att säga om dem. Han påvisar
t. ex. den roll, som striderna om Uppsala domkyrkas restaurering
spelat för tillkomsten av Gillets Hemlighet. I fråga om Lycko-Pers
Resa är blott en liten anmärkning att göra. Lamm säger, att däri
även folket tager parti mot Lycko-Per, när han vill hjälpa det. Detta
gäller dock egentligen endast minoriteten av folket, de
röstberättigade. Bland de icke röstberättigade höjas starka oppositionella
röster.
Herr Bengts Hustru finner Lamm vara byggd på vissa allvarliga
brytningar, som redan då skulle ha ägt rum inom Strindbergs första
äktenskap. Detta stämmer ej med den skildring, som Karin
Strind-berg-Smirnoff givit av äktenskapet. Enligt henne ha de allvarliga
slitningarna börjat, först sedan dramat var skrivet och spelat. Har
månne Lamm byggt sitt påstående på En Dåres Försvarstal? Denna
bok får naturligtvis endast i ytterst förminskad mån användas som
källa. Herr Bengts Hustru tillhör tydligen de verk av Strindberg,
där diktarfantasin löper före verkligheten.
Lamm tror vidare, att den retorik som emellanåt förekommer i
Herr Bengts Hustru delvis ditsatts för fru Siri Strindbergs skull.
Hon skulle ju spela den kvinnliga huvudrollen, och Lamm tror, att
hon hade smak för det högtravande. De utdrag ur pressens
omdömen om hennes spel som Karin Smirnoff meddelar bestyrka icke
denna hans förmodan. I flera av dessa framhävas tvärtom hennes
naturlighet och anspråkslöshet. Att Strindberg själv hade böjelse
för retorik, har ju däremot Lamm redan förut med bekymmer
konstaterat.
Något som förvånar är Lamms underskattning av rousseauismens,
naturförhärligandets, betydelse för Strindberg. Han säger, att
Strindberg i Lycko-Per (skriven 1881 enligt Lamm) hunnit
genomskåda denna illusion som hemsökt honom första gången året förut.
Till yttermera visso säger han på ett annat ställe, att Strindberg ’ ’un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
