Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Hedén, Erik: Strindbergslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
EEIK HEDÉN
stånd med hustrun, och även pastorn visar medlidande med
Ryttmästaren, när hustrun får tvångströjan på honom.
Till sist blott en liten småsak. Lamm erinrar om Strindbergs
berömda replik till en dam, vilken omtalade, att vissa män brukade
kasta brinnande lampor på sina hustrur; repliken löd: Gud, vilka
kvinnor! När Strindberg först omtalar denna replik (i företalet till
Giftas II), är händelsen lokaliserad till England. Men i Fadren är
den förflyttad till Irland. I senare fallet är det alltså irländskorna
och ej engelskorna, som äro så brottsliga. Beror månne detta därpå,
att Strindbergs sympatier i den engelsk-iriska konflikten under slutet
av 80-talet övergingo från Irland till England (se Min Jubelfest
— 89)?
Allra mest lysande är Lamms analys av Fröken Julie. Där har
han sannerligen icke längre svårt att förstå. Hans förklaring av
Fröken Julies och betjänten Hans’ samtal efter förförelsen tillhör det
mästerligaste som åstadkommits i svensk litteraturtolkning. Lamm
karakteriserar, sannolikt med full rätt, Fröken Julie såsom den
naturalistiska epokens dramatiska storverk ej blott i Sverige, utan i
hela världen.
I början på 90-talet skrev Strindberg naturalistiska dramer men
samtidigt ett ganska fantastiskt, Himmelrikets Nycklar. Lamm har
i hög grad främjat förståelsen av detta ganska svårtolkade drama.
Alltid har ban dock icke träffat det rätta. I en av dramats scener
kommer hjälten till Schlaraffenland, där allt är fullkomligt, och där
människorna ligga på rygg, medan stekta sparvar flyga dem i
munnen under sömnen. Lamm tror, att Strindberg med detta
Schlaraf-fenland avser det Sverige, som han efter flera års frånvaro återsåg
helt förändrat 1889. Som bevis pekar han på femte
Sömngångarnat-ten, där Strindberg skildrar den nyblivna storstaden Stockholm med
dess hus i Berlinstil, dess poliser i pickelhuvor, o. s. v. Men detta
är ju raka motsatsen mot Schlaraffenland. Lamm har råkat
bortblanda Strindbergs (f. d.) idealland med sitt eget. Berlinstilen var
för Strindberg höjden av överkultur medan Schlaraffenland var
naturtillståndet, ett ideal, som han en gång prisat så högt, ehuru
visserligen sedan övergivit. Han har själv skildrat detta idealland i
De Lycksaliges Ö av 1882. Rousseauismen kan tydligen lika litet
som revolutionsandan glädja sig åt Lamms förstående sympati.
Dock torde Lamm hava rätt i ett avseende. Folkets tröghet i
Schlaraffenland är tydligen något, som Strindberg återfunnit i 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
