Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Lindström, Rickard: Marseillekongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSEILLEKONGRESSEN
Av RICKARD LINDSTRÖM.
j*
CT7Y*AMPEN MOT KRIGET HAR STÄDSE VARIT
IN-C* §A ternationalens huvudfråga. Och ingen fråga återspeglar
^-^ ^ så klart som denna förvandlingen och idéförskjutningen
inom den internationella socialismen. Denna förvandling belystes
på Marseillekongressen i ett skickligt tal av Rudolf Hilferding, som
var en av referenterna vid behandlingen av fredsproblemet.
Förklaringen till densamma såg Hilferding uti demokratins genombrott.
Med erövringen av den politiska demokratin kan man avsluta den
utopiska pacifismens fas. Nu börjar en period av reell pacifism,
som stödjer sig på arbetareklassens växande reella makt. Detta gör
också att de gamla resolutionernas och kongresstalens ord om att
"kapitalismen är kriget och socialismen freden" numera icke gagna
oss mycket, betonade Hilferding. Vi vilja icke vänta med att göra
slut på kriget till dess socialismen är realiserad. Demokratin, vår
växande politiska makt, öppnar möjligheter för oss att skydda oss
mot kriget. Och därefter gick Hilferding in på programmet:
Nationernas förbund, Genèveprotokollet och säkerhetspakten.
Ja, internationalen har gått framåt, förvandlats, utvecklats. Men
den har icke nått samma höjd som dess mera framskridna
partier, de som kommit längst ifråga om inrepolitisk makt. Å andra
sidan har internationalen hunnit vida längre än ganska många
partier, som i sina hemländer intaga den permanenta oppositionens
roll. Till den senare gruppen höra väsentligen en del östeuropeiska
småpartier, som genom talföra och energiska förespråkare samt ett
sammanlagt icke ringa röstetal ingalunda äro dömda till
betydelselöshet. Med dem förena sig icke sällan Österrike och Italien,
särskilt då det är fråga om internationalens fredspolitik.
Internationa-lens beslut, såväl på kongress som i exekutiv, ta intryck av dessa
förhållanden. Avgörandena komma i regel att befinna sig på en
linje emellan de politiskt ansvariga partiernas och de permanenta
oppositionspartiernas vilja. Att de icke vinna på detta är tämligen
klart. Häri ligger en svaghet för internationalen, som får en särskilt
^1 Tidén N:r 6, ig2f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
