Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Lindström, Rickard: Marseillekongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
RICKARD LINDSTRÖM
Men dessa påpekanden innehålla endast en del av hemligheten.
De verkliga skälen till österrikarnas och engelsmännens hållning äro
ännu mera påtagliga. I Österrike, särskilt i arbetarekretsar, är
Nationernas förbund synnerligen impopulärt på grund av dess
nödvändiga finanskontroll över landet, som tvingat fram en sträng
sparsamhet i alla grenar av det offentliga livet. Det är förståeligt
att denna folkförbundets impopularitet även förenats med misstro
över huvud taget. Härur springer fram en god del av den
österrikiska socialdemokratins kritiska hållning mot folkförbundet, fastän
man givetvis i de stora debatterna företrädesvis’ använder andra
argument.
I England står arbetarepartiet i hård kamp mot högerregeringen.
Denna regering var det som stjälpte Genèveprotokollet. Sedan dess
är protokollet arbetarepartiet dubbelt kärt, ty det kan med fördel
användas i kampen mot regeringen. Särpaktstanken har emellertid
accepterats av mr Chamberlain, som häri ser ett av medlen att slippa
protokollet. I England har alltså särpakten blivit Chamberlains
sak och protokollet arbetarepartiets. Vad är naturligare än att det
i skarp opposition stående Labour Party känner sig avogt stämt mot
pakten men högt och reellt gillar protokollet? Detta har sina
politiska grunder!
Vid diskussionen på kongressen före den stora resolutionens
godkännande frambar Turati, den bekante italienske socialdemokraten,
de ’’österrikiska bekymren". Deklarationen lämnades på uppdrag
av de österrikiska och italienska grupperna samt en rad
osteuropeiska småpartier. Den innehöll den förklaringen att partierna i
fråga komme att rösta för resolutionen, men att de önskat mera av
kamprop i densamma och mindre av "diplomatiska abstraktioner".
Gentemot Turatis deklaration anmärkte belgiern de Brouckère
stillsamt men verkningsfullt, att den samlat de partier på kongressen
som i sina hemland ha det minsta politiska ansvaret.
Henderson anmälde engelsmännens tillfredsställlelse med
resolutionen. I själva verket hade den engelska delegationen all
anledning att vara nöjd. Den hade ju fått in sina betänkligheter mot
särpakten. Och sitt krav på att en socialistisk konferens skall pröva
den så snart dess innebörd blir känd. Dessa engelska synpunkter
hade på ett skickligt sätt inarbetats i resolutionen, utan att
resultatet behövt bli ett avvisande av tanken på en särpakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
