Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Olberg, Oda: Den italienska fascismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ITALIENSKA FASCISMEN
331
tionen Rossoni, samt Mussolinis vän, den i mordet på Matteotti
del-aktige Cesare Rossi. Det är lätt förklarligt, att fascismen verkade
mera tilldragande än kommunismen på dessa oroliga, ekonomiskt
rotlösa och äventyrslystna element. Kommunismen tog visserligen
munnen full, men verkliga våldvsdåd har den dock begått i ytterst
få fall. År 1920 hade den redan överskridit sin höjdpunkt, och
ingen i landet trodde mera på möjligheten att sovjetisera Italien.
Fascismen däremot erbjöd alla våldsinstinkter ett snart tillfälle att
rasa ut och visade äregirigheten och vinningslystnaden
lättuppnåeliga mål. Den lovade mer än Moskva och till billigare pris. Den 6
april 1920 skrev Mussolini ännu: "Ned med staten, i alla dess
arter och former, staten av i dag, av i morgon, den borgerliga staten
och den socialistiska. För oss existerar blott anarkiens goda
religion.’ ’
Först hösten 1920 tog man ned den skylt om arbetarvänlighet, som
man skamlöst flaggat med, fast man samtidigt övat varje slags våld
mot socialistiska ledare och organiserade arbetare. Därefter intog
fascismen en allt öppnare hållning sorn storagrarnas och
storfinansens lydige tjänare. Under denna ömsningstid har den italienska
bourgeoisin bevisat sin fullständiga politiska oförmåga och
karaktärslöshet. Kriget och efterkrigsskedet hade medfört en förbättring
av arbetarklassens läge, medan rentiärerna, tjänstemännen och de
fria yrkesutövarna i de lägre och mellangraderna sett sin
levnadsstandard försämrad. Härav följde en borgerlig förbittring mot
arbetarna. När fascismen växt från sina proletärt demokratiska låter
och erbjöd sig bli gårdvar för ordning och egendom, då fick den
guld och förtroende icke blott från agrarer och företagare utan även
från det förbittrade småborgardömet, som med jubel hälsade
fascismen som hämnaren för den lidna bolsjevikskräcken (som var
vida större än bolsjevikfaran).
Om inte borgardömet, i sin oförmåga och sitt politiska oförstånd,
hade gett sig fascismen i våld, hade denna aldrig fått sin nuvarande
betydelse. Men denna italienska bourgeoisi, vilken som ingen
annan i världen darrat i vanmäktig ömklighet för bolsjevismen,
tilltrodde sig konstigt nog kraft att beväpna fascismen, utspela den mot
proletariatet och sedan åter skicka hem den. Fascismen lät sig
visserligen beväpnas och utnyttjas i allt möjligt våld mot proletariatet,
men sedan gjorde den sig hemmastadd i det hus, där den blott haft
i uppdrag att upprätthålla ordning åt den härskande klassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
