- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
337

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Olberg, Oda: Den italienska fascismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN ITALIENSKA FASCISMEN 337

Man kan nu invända: i den yttre strukturen, i den materiella
kampen för tillvaron kanske ännu återstå bristfälligheter, men
fascismen har återskänkt landet känslan av nationell värdighet och tron
på etiska värden.

Av alla fascistiska bluffar är det påståendet det största.
Naturligtvis har den fosterländska känslan stegrats i Italien genom kriget,
där liksom överallt, men fascismen har det minsta därmed att göra.
Bland de fascistiska representanterna för denna värdighet finna vi
mestadels sådana, som tänkt på sitt fosterland först då kriget var
slut, t. ex. Farinacci, Michelino Bianchi, Filippelii, Eossi m. fi.

Fascismen har neddragit alla statens etiska värden, då den gjort
staten till ett verktyg för partivälde och partiintressen. Det finns
i Italien ingen lika rätt för alla, alltså finns det ingen sedlig
grundval för staten. I hundratals fall har man frikänt arbetarmördare
och dråpare endast därför att de varit fascister. Frikännandet
skedde visserligen genom juryutslag. Men var och en som ser bakom
kulisserna vet hur vederbörande välja jurymedlemmarna, hur
fascisterna "inverka" på dem. Han vet också att regeringen trakasserat
domare och allmänna åklagare, som gjorde sin plikt utan att
bekymra sig om den anklagades partifärg. Av förundersökningen mot
general De Bono framgick med all tydlighet att denne utnyttjat sin
ställning som generaldirektör för polisen för att otillbörligt skydda
Dumini, en av Matteottis mördare. Han tog hand om Duminis
papper, förhörde honom i enrum och lät — mot lagen — till sig utlämna
hans handkoffert, ur vilken han borttog sådana saker, som han ville
undandra offentligheten. Och det var generaldirektören för polisen!
Genomgår man de handlingar, i vilka senatskommissionen yttrar sig
om nedläggandet av målet, läser man mellan raderna, att man inte
kunde öppna en rättegång mot De Bono utan att .samtidigt sätta
ännu högre stående personer bland fascisterna på de anklagades
bänk.

Nästan alla fascistiska våldsdåd, som inte direkt gälla mord, bli
överhuvud utan rättsligt efterspel. Blir skandalen för stor, som för
några månader sedan i Urbino, där hustrun till en av fascisterna
prickad person på det gemenaste våldfördes och sadistiskt
misshandlades, då sörja vederbörande för att saken tystas ner. Då på
offentliga poster så gott som endast fascistiska läkare finnas, pläga dessa
visa sig som drängar. För två år sedan blev en gammal lantarbetare
ihjälslagen i Mantua, emedan han inte ville erkänna sig som sin e^en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free