- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
348

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

EMILIA FOGELKLOÜ

VI.

(Det är en mycket svår och ömtålig sak att ur ett väldigt
sammanhang leta fram ett par trådar, som jag i denna framställning söker
göra. De etiska och religiösa och psykologiska synpunkterna på
arbetet äro ju så intimt sammanvävda med historiska, sociala och
ekonomiska omständigheter, att jag knappast kan taga upp några
sådana utan att råka in i vidlyftigheter, som falla utanför ramen av
dessa uppsatser. På en punkt är dock uppgiften tillrättalagd i
ovanligt hög grad, och det är just i fråga om arbetsinställningen inom
den reformerta världen. Här baserar jag i huvudsak min
framställning på Max Webers intressanta avhandling, Die Protestantische
Ethik und der "Geist" des Kapitalismus i Arehiv fur Sozialpolitik
XX—XXI.)

Över 1600-talskalvinisten stod inte nådens lyckotanke och lyste på
någon ’ ’belåtenhet med Gud och världen och ens eget jag". Där var
det i stället urvalstanken, predestinationen, som med sitt bistra
allvar höll individen i bävan, huruvida han väl var en av de på
förhand fördömda eller en av de evigt utkorade. Här var inte fråga
om lön efter förtjänst, intet individuellt vedergällningsschema. Här
låg en majestätisk obegriplighet över ödesavgörelsen, inför vilken de
små människorna i sin kortsynthet hade att böja sig.

Man vore benägen att tro, att en sådan fatalism borde alstra lättja.
Men i stället alstrades en outtröttlig arbetsflit — den late röjer
nämligen under alla förhållanden ett förspillt nådestånd.

Det är ingalunda främst för nästans skull man bör arbeta. Man
skall ta sig till vara från att för mycket älska och upphöja sin nästa;
det kunde leda till "dyrkan av det skapade" i brott mot första
budet. Man skall inte heller förvänta sin hjälp från andra. Man skall
ta ansvar själv.

Men inte heller för Självet får man arbeta. Allt skall ske under
synpunkten av Guds ära. Som hela världen är Guds arbetsfält,
följer därav, att den måste gestaltas rationellt, i enlighet således med
Guds lagar och människans förnuft. Arbetet har dels karaktären av
askes, ett medel att tygla kött och världslighet, men en askes, som ej
är onyttigt självplågeri, utan i varje fall — oberoende av den
arbetandes sinnelag — blir till nytta för universum. Arbetet är därför
ej blott asketisk övning, det är också självändamål. Livet härnere
är till för att man skall åtaga sig arbetets förpliktelse. ’ ’Rationalise-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free