Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Vennerström, Ivar: Thorsson och Axel Danieleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iHÖKSSÖN OCH AXEL DANIELSSON
371
knapp nöd. Malmö socialdemokrater delades upp i två jämnstarka
fiendeläger, och hela rörelsen höll på att trasas sönder. Då grep den
utanför inbördesstriden stående landsorten in, Arbetets
generalförsamling kallades in dagen före julafton, varvid Ystad
representerades av Thorsson. Vid landsortens medling mellan antagonisterna
var Thorsson mycket ivrig, och han hade ju de bästa förutsättningar
för medlarevärvet, då han stod Danielsson personligen nära och
dessutom i Ystad hade lärt sig att värdera Wessels förmåga och arbete.
Medlingen lyckades, fienderna nedlade sina vapen, landsortsombuden
voro storbelåtna och instämde med entusiasm i ett av Thorsson
utbringat leve för den ingångna enigheten.
Fjorton dagar efter frigivningen kom Danielsson som gäst på en
fackföreningarnas fest i vännen Thorssons stad. Han anlände först
kl. 10 på kvällen till Arbetarföreningens stora sal, hälsades med
leverop, höll ett kort festtal och hälsades med nya leverop. Han var
rörd över mottagandet och skrev i Arbetet till tack: "Stämningen
var hög men dock värdig. En så vällyckad sammankomst av
arbetare får man sällan se. Åtminstone kunde den närvarande gästen
från cellen 73 försäkra att han knappast i Malmö efter sin
frigiv-ning bevittnat ett så storartat utbrott av en god socialdemokratisk
anda bland arbetarna." På kvällen samlades några vänner till ett
enkelt samkväm hos "stadens stora skräck, den röda skomakaren,
som i främsta rummet förtjänar erkännande för de goda resultat,
som uppnåtts i Ystad".
Nu börjar på allvar Danielssonsperioden av Thorssons liv. De
gästade ofta varandras hem. Under sina härjarfärder sökte sig
Thorsson gärna in i lejonets Malmökula, och mången timme låg
den olärde skomakaren och lyssnade hypnotiserad, när Axel
Danielssons och Bengt Lidfors’ geniala andar tumlade kring i vetenskapens
och teorins högsta rymder, dit han hade svårt att följa dem. Och
svårmodet och pessimismen, som lade djupare mörker över
Danielssons ädla panna allt eftersom 90-talets år rullade hän, fläktades ofta
bort, när han i hemmet på Ystads Norregata, Strandgata eller i
Folkets park livades upp av skomakarens strålande optimistiska
livstro. Men över Thorssons klara panna kunde mörkret vila tungt, då
Danielsson kom på besök. För honom kom den Danielssonska
perioden att sammanfalla med den svåraste tiden av hans liv, förra
hälften av 90-talet, då den ekonomiska ruinen ibland syntes viss och
framtiden oviss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
