- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
379

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Sköld, Per Edvin: Jordbrukskolonisationen i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÖKDBRUKSKOLONISATIONEN I SVERIGE

379

att det vid en viss tid gällande priset på jord är det högsta jordvärde,
jordbruket förmår att förränta i det ögonblicket.

Det torde emellertid vara så, att man fäster ganska liten vikt vid
fastmarksjord i och för kolonisationen. Det är i stället till
torvmar-ken, som liten ställes. Denna mark förefinnes ju också rikligt och
tämligen överallt. Enligt den av Sveriges geologiska undersökning
verkställda inventeringen finnes i Göta- och Svealand — Dalarna,
Öland och Gotland undantagna — en torvmarksareal på över en
miljon hektar. För Norrlands vidkommande uppskattas denna mark
till nära en tredjedel av hela arealen. I den mån torvmarken
verkligen med fördel låter sig odla, skulle alltså oerhörda möjligheter till
kolonisationsverksamhet vara för handen. Entusiasterna påstå, att
all torvmark, som låter sig utdikas, också kan odlas — vilket
otvivelaktigt är sant. Men inför frågan om möjligheterna att med gott
ekonomiskt resultat odla den, lär det vara på sin plats att ställa sig en
smula mera skeptisk. Visst kan man röja, dika och plöja mången
torvmark för betydligt lägre belopp än vad som får betalas för åker.
Men växer det något på marken och hurudana bli skördarna? Det
är just detta, som är det vanskliga. Torvmarkerna ha nämligen i
allmänhet i och för odling rätt otrevliga egenskaper av såväl
fysikalisk som kemisk natur. I det förra avseendet är det vanligast
förekommande, att ytlagret vid odlingen blir antingen fint som mjöl
eller grynigt, med påföljd att det icke håller vatten men i stället
verkar som en värmeisolator. Solvärmet förmår icke tränga
igenom det utan utsätter själva markytan för en hetta, som
tillsammans med bristen på fuktighet kommer vegetationen att vissna och
förbrännas. Vid kyla i luften förhindrar det återigen värmen från
de underliggande jordlagren att stiga till ytan, varigenom
nattfrosterna få tillfälle att anställa sin förödelse. Olägenheten i fråga
kan upphävas därigenom att man påför torvmarken t. ex. 200 kbm.
lera eller 400 kbm. sand eller grus per hektar. Men när detta skett,
ha ju också kostnaderna stigit betydligt. I kemiskt avseende gäller,
att torvmarkens reaktion oftast är sur, i vilket fall den vanligen
också innehåller för växterna skadliga syror. Detta botas genom att
påföra kalk, som neutraliserar surheten. Men enligt åtskilliga
specialisters mening kan det ha sina vådor att påföra för mycket kalk,
ity att då kunna andra växtgif ter bildas. Utöver denna positivt
skadliga egenskap av kemisk natur, äro i allmänhet även dylika i
negativ riktning för handen, i det att torvmarken vanligen är så gott
som i total avsaknad av vissa nödvändiga växtnäringsämnen, vilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free