Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
EMILIA F0GELKL0U
"Var tråd, vart skepp, var skena, där tågen dåna fram,
de föra oss, gudsmoder, till mindre synd och skam.
Var tunnel och var bro, som besegrar berg och gap,
de leda oss, gudsmoder, mot det helga broderskap.
Och när vi en gång knutit det underfulla nät,
vi fångat gudabarnet, som du håller skönt i knät.
Då är din dröm fullbordad, ty riket tager vid,
där vilda ulvar beta fromt på kullarna bland kid."
De många motsägande rösterna vittna om att vi ännu äro mitt
uppe i ett arbetets tidevarv, där avgörelsen ännu icke fallit, huruvida
arbetet i de nya proportionerna endast skall bruka människan som
sitt instrument eller om människan till sist — med hela insatsen
av vad mänskligt är — skall segra över apparaten och åter bruka
arbetet som medel och verktyg för ännu högre värden.
Där gav världskriget oss ett memento i vår ilande fart. Vi ha
tagit oss en funderare över vad all tekniken leder till. Men såvitt
jag förstår ha vi ännu inte funderat slut, bara börjat experimentera
med nya möjligheter.
Låt oss utifrån våra synpunkter skärskåda ett par skeden i detta
arbetets århundrade!
När vid 1800-talets begynnelse vävarna i Nottingham förstörde
maskinerna eller arbetarna i Oberland tuttade eld på textilfabrikerna,
så var det icke i fruktan för att bli tjänare åt de maskinella
krafterna. Det var tvärtom emedan de nya apparaterna troddes ersätta
och utesluta människorna som arbetare. De voro konkurrenter, som
bragte kroppsliga krafter i misskredit, till förfång för dessa vävare.
De hade suttit som halvbönder med sina spinnstolar därhemma.
Innearbetet hade växlat med utearbetet. Tiderna hade de själva
bestämt över. Och hela familjen — och husdjuren med — hade de
haft omkring sig i arbetet. Det hade inte varit någon hets, utan en
stadig och lugn försörjning — som nu skulle försvinna.
Men fabrikerna bli ändå inte människoersättare, som man trodde
— de bli tvärtom i sin växande utveckling väldiga magneter som suga
de kroppsliga arbetskrafterna ifrån hälftenbruk, naturahushållning
och arbetstid efter eget val in i sin trollkrets mer och mer och mer.
Hela familjen kan där förtjäna. I all oskuld och välmening bringar
man — ej blott från arbetsgivarhåll — småttingarna in i fabriken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
