Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
EMILIA FOGELKLOU
Det var bara det, att hurudana förhållandena voro, så stod
människan som medelpunkten däri och arbetet tillhörde periferien.
I maskinteknikens arbetstidevarv är det fabrikens vissla, som
reglerar arbetstiderna och i stor utsträckning maskinerna, som bestämma
över rytmen och takten i handgreppen. Om inte människan lyder
maskinens tempo, kan hon i vissa fall ådraga sig den ohyggligaste
risk, t. o. m. när hon är "bekant med sin maskin".
Det är numera få skoarbetare, som någonsin gjort en hel sko.
En var reglerar någon detalj. Bara för att åvägabringa en synål
tarvas det bortåt 100 specialprocesser (enl. Adolf Weber, Kapital
und Arbeit). Hur många särskilda styckningsprocedurer som ingår
i de stora slakterierna, har jag ej sett uppgift på. Men där på en
timmes tid 800 svin och 300 oxar slaktas och styckas, där ha redan
offren och bödlarna kommit varandra på ett apparaternas avstånd,
som fullständigt döljer den så att säga vitala innebörden av
försiggåendet. Man har ingenting att ta ansvar för, lika litet som i
världskriget. Det är apparaterna som fungera, med små maskinella
handräckningar från mänskligt håll som bisyssla.
Ur psykisk synpunkt är härvidlag mest anmärkningsvärt, att
endast en bråkdel av en människas varelse tages i aktivt anspråk för
sysslan. Hon kan inte hängiva sig åt den, den har inte bruk för
hennes skapardrift. Åt ’ ’dagdrömmar’’ eller egna tankegångar kan hon
heller inte hänge sig — hon måste ju ständigt öva påpasslighet efter
maskinens tempo, som alldeles icke har någon försyn för hennes eget.
Den kräver hennes uppmärksamhet (intellekt), icke hennes
emotionella liv och knappast hennes "kropps arbete". Hon vet ofta nog
inte hur den färdiga "varan" ser ut, kan i regel inte skilja ut sitt
bidrag därtill. Och om de människor, som skola bruka den har hon
inte den avlägsnaste aning, de bo ofta nog i en annan världsdel.
Arbetet är förlagt utanför hemmet. Dit kommer man först på
sena kvällen — om man nu inte tycker sig behöva något mera
rafflande som dessert på arbetsdagen. Familjeidyllen är sprängd. Och
de under dagsarbetet helt tillbakaträngda böjelserna och anlagen leda
lätt till nöjeshets såsom reaktion.
De stora kamratsammanslutningarna beröra icke arbetsmetoder
och arbetsfullkomning, de ha ej heller karaktär av personligt utbyte,
utan röra i stort sett rena sakintressen, ekonomiska och politiska ting,
genom förhållandenas makt snarare inställda på befrielse än på
hängivenhet inför arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
