Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKAN OCH HENNES ABBETÊ
389
Den ena stora grundförutsättningen i det maskinella arbetets
århundrade, kapitalet, synes stå i skarpaste intressemotsats till den
andra stora grundförutsättningen: de arbetande. Inte underligt att
det såg ut som den ofelbaraste matematiska slutsats, att de allt färre
rent automatiskt skulle duka under för de allt flera fram till ’
’proletariatets diktatur". När Marx ställde upp sin teori om arbetet som
värdet, stod denna sats teoretiskt i den grällaste motsättning mot det
Carlylska "arbete är hängivenhet, religion". Det har en bakgrund,
icke av personlig vilja — såsom hos Carlyle, utan av sakliga
förutsättningar. När Marx framställer sina läror står redan arbetet —
med stort A — som en orubblig allmakt av saklig karaktär, som med
penningen som motor och penningen som arbetsmätare rent
automatiskt reglerar historien och kampen om makten.
Jag har annorstädes haft anledning påvisa den psykologiska
omorientering som — på gott och ont — blivit en följd av den
moderna arbetstekniken1), med oerhört framsteg för de
intellektuella, likaväl som bakslag för de emotionella sidorna hos den
nutida kampmänniskan. För de intensivt livfyllda, skapande
naturer, vilkas arbete förlagts inom den maskinteknikens arbetssfär
som krävde endast kvantitet icke kvalitet, frigjordes alla de i
arbetet obrukade krafterna till ett intellektuellt och
organisatoriskt arbete på lediga stunder, inom mötenas, föreningarnas och
klubbarnas värld. De böjda nackarna resas, och ett fritt folk träder fram
och försvarar sig, med arbetsunderlåtelse som det effektivaste
vapnet. Dessa tidvis så allt uppslukande särintressen^ tycktes vid första
påseendet vara någonting bredvid själva arbetet. Med utgångspunkt
från ett rättfärdighetskrav och med ekonomisk självbevarelse som
mål, tycktes ju hela denna rörelse ointresserad för arbetet i och för
sig. Hela uppgiftsmedvetandet nedlägges ju på arbetets villkor,
icke på arbetsresultatet. Det började med att rädda människor
och fortsatte med att förhjälpa dem till allt förmånligare villkor, i
bestämd intressemotsättning mot såväl kapitalet som arbetet i dess
ursprungliga mening av personlig prestation och resultatintresse.
Vid nuvarande stadium av utvecklingen kan man emellertid varsna
ett ganska sällsamt skeende bakom det som skett. Ty i själva verket
har allt detta sammanslutningsarbetet ej blott skapat förbättrade
villkor för de arbetande. Det har så småningom igenom organisa-
*) Se uppsatsen Psykologiska nyorienteringar i samhällslivet i Vila och
Arbete, Bonniers förlag 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
