- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
427

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Langenfelt, Gösta: Arbetare — en hederstitel?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARBETARE — EN HEDERSTITEL?

427

passärende. Man vill framför allt icke uppliva faderns till
friherrinnan Åkerhielm hederstitel: arbetskarl. Att stämpla en människa
med en yrkesbenämning, sådan som förbrytare, brottsling,
inbrottstjuv, mördare, bjuder emot av humanitära skäl, även om man
uppgivit hoppet om hans sociala vederfående.

I polisliggaren funnos förr underliga yrkesnamn: fru E. B.,
hustrun B. E., tjänarinnan F. B. och ogifta B. F., till exempel.
Vad det sista yrket beträffar, har jag inte fullt klart för mig, vad
ifrågavarande person gjorde, men antagligen var hon väl
självförsörjande ogift kvinna.

Och "kvinnspersonen" och "manspersonen" gå väl icke heller att
uppliva ur poliskammararkivet.

Men så vitt jag vet, ha vi en term, som redan nu är i bruk i viss
utsträckning: lösdrivare. Visserligen är ofta lösdrivare harmlösa
luffare, vagabonder, bohemer, utan direkt brottsliga tendenser. Men
en utvidgning av ordet nedåt skapar ett täck-namn för tjuv- och
förbrytarskrånas medlemmar. Lösdrivare är just karakteriseringen
av en individ, som aldrig ger sig hän åt ärligt arbete utan genom
smärre eller större kupper förskaffar sig sitt uppehälle. Naturligtvis
ålåge det rätten att fastställa, om verkligen subjektet i fråga kunde
betecknas som lösdrivare, men detta läte sig väl göra.

Den juridiska terminologien kunde ju operera eljes med alla de
gängse benämningarna: tattare och snattare, falskspelare, "agent"
(som snart nedsjunker till en mindrevärdig syssla), och allt vad
fängelsefloran bjuder på. Men hedersnamnet arbetare borde
upphöra att bli en totalbenämning på alla proletärbarn, vilka av olika
omständigheter slagit in på brottets bana. Om den benämningen får
icke sägas som den girige Ludvig XI sade om sig: Må man hata mig,
blott man fruktar mig. Arbetare bör vara framför allt ett aktat och
älskat namn.

I detta sammanhang är det av ett visst intresse att göra en
utvikning. Det fjärde ståndets politiska uppryckning bevittnas än i
dag med ovilja av många element inom nationerna. Särskilt är detta
fallet i republiken Tyskland, men vårt land går icke heller fritt från
en släng av denna yverborna sjuka. De personer, som kommit i
ledande politisk ställning men utgått ur arbetarklassens hem, brukar
man granska tämligen noggrant. Vad har han varit, frågar man
lite var till mans. Och har han nu en gång i sin ungdom stått på en
fabrik eller varit i yrkeslära heter det strax: Han är ju sadelmakare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free