Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Langenfelt, Gösta: Arbetare — en hederstitel? - Händelser och spörsmål - Den tyska socialdemokratins nya program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Den tyska
socialdemokratins nya
program.
"Man torde kunna hoppas att Görlitzprogrammet icke
betraktas såsom definitivt, utan så snart mera jämvikt
i det allmänna läget inträder får lämna rum för ett till
verklig hållbarhet och korrekthet reviderat
Erfurtpro-gram.,> — Dessa ord skrevos i Tiden (årg. 1921, sid. 217) i en kritisk artikel
om den tyska socialdemokratins då nyss antagna s. k. Görlitzprogram.
Entusiasmen över Görlitzprogrammet torde icke ha sträckt sig nämnvärt utanför
den rätt trånga krets, som inom sig räknar programmets skapare och
tillskyn-dare. Så tidigt som ett år efter kongressen i Görlitz hade en stämning för
ny programrevision vuxit fram inom partiet. Föreberedelser vidtogos och vid
kongressen i Heidelberg under september månad 1925 förelåg förslag till ett
nytt partiprogram. Detta förslag antogs så gott som enhälligt.
Heidelbergprogrammet torde kunna sägas vara ett klart steg i den riktning,
som i Tiden år 1921 ansågs vara den önskvärda. Programmets principiella del
han är metallsvarvare. Därom är, anses det, intet att säga, ty varför
skulle han skämmas för ett hederligt näringsfång? Denna ripost
smakar emellertid något av brännvinsadvokatyr, vilket genast skall
visas. Naturligtvis är det ej att skämmas över om jag direkt från
svarven och skomakarkniven kan nå politiskt rykte och ledarskap.
Men sådana fall äro ytterligt sällsynta. En intellektuell
förberedelse till politisk verksamhet leder med naturnödvändighet
ifrågavarande person över till en intellektuell sysselsättning. För arbetare
i detta predikament blir journalistens eller den facklige
funktionärens yrke den enda möjligheten. Och här nedlägger vederbörande
sitt livsverk, sitt huvudsakliga arbete. I så fall är det orätt att
betitla en person som sågverksarbetare, om han sysslat därmed 3 à 4
år och därefter varit journalist e. d. i ett eller flera tiotal år. Ingen
kallar redaktör X. tulltjänsteman, fast han varit där i fem år, innan
han började i pressen för 20 år sedan. Ingen kallade statsminister
Lindman 1908 för löjtnant i flottan; han har sedan känt behov av en
titel och avancerat till amiral. Men en verkstadsarbetare kan inte
plötsligt bli ingenjör, inte ens på papperet.
I Tyskland är som sagt fanatismen i detta avseende längst
avancerad. För de nationalistiska kretsarna blev rikspresidenten
Friedrich Ebert aldrig, så länge han levde, annat än sadelmakaregesäll.
Och han hade dock varit journalist i mera än fyra gånger sin
lärotid som gesäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
