Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Händelser och spörsmål - Valet i Holland - Generalrådsvalen i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beträffande partiernas lokalisering i det lilla landet kan följande nämnas.
Socialdemokraterna äro starkast i Rotterdam och Amsterdam, där de nå över
37 % av valmanskåren samt i Groningen i norr. Svagast äro de i valkretsarna
s ’Hertogenbosch och Tilburg (Nordbrabant) i södra Holland. Kommunisterna
ha över tredjedelen av sina röster i Amsterdam.
Katolska statspartiet dominerar i valkretsarna s ’Hertogenbosch, Tilburg och
Maastricht (Nordbrabant och Limburg), där partiet har mellan 74 och 80 %
av väljarna på sin sida. Dessa tre kretsar leverera 45 % av hela deras
väljar-stock. Även Nijmegen (södra Gelderland) tillhör deras starka kretsar.
Svagast är detta parti i de nordligaste provinserna — Friesland, Groningen och
Drenthe.
Antirevolutionära partiet är svagt i katolska statspartiets starka kretsar samt
i Amsterdam, annars någorlunda jämnt fördelat. Ungefär detsamma gäller om
Christ.-Hist. Unie och även om de liberala, som dock äro relativt starkare i
Amsterdam. Också om radikalerna gäller detta. Deras starkaste krets är Helder
(norra Nordholland). Någon mera utpräglad lokalisering har således endast
det katolska statspartiet.
Sex kvinnor ha blivit valda, alltså jämförelsevis många, då hela andra
kammaren ju blott omfattar 100 medlemmar. Av kvinnorna äro två
socialdemokrater.
Valet ledde till att regeringen avgick. Den nya regeringen blev även den en
koalitionsregering med Colijn, antirev. partiet, som chef och provisorisk
finans-och kolonialminister, övriga medlemmar äro Rutgers, antirev. partiet,
undervisningsminister, Koolen och Bongaerts, katolska statspartiet, resp. arbetsminister
och minister för offentliga arbeten, de Geer och Schokking, kristligt-historiska
partiet, resp. inrikesminister och justitieminister samt van Karnebech
utrikesminister och Lamboy försvarsminister.
[-Generalråds-valen-]
{+Generalråds-
valen+} i
Frankrike.
I juli månad valde man i Frankrike ombud till de
församlingar, generalråden, som närmast motsvara våra svenska
landsting. Liksom landstingen hos oss ha de en viss politisk
betydelse, enär representanterna i generalråden även ingå som
medlemmar i de valkollegier, som utse senatorerna.
Icke hela Frankrike deltog i valet utan endast hälften av kantonerna i varje
departement (och ej Paris och Algeriet). Valen lämna ju dock en viss
överblick över den politiska stämningen ute bland väljarna i den mån det är
möjligt att bestämma vad slags folk, som valdes. Det är nu emellertid icke så
alldeles lätt att i varje fall avgöra vilket parti, som segrade, eller rättare, om
det var högern eller vänstern. Partietiketten hade nämligen de flesta sig
påklistrad och i de fall, då valet utföll exempelvis till socialisternas eller de
konservativas favör är det utan vidare klart hur man skall rubricera utgången.
Men för mellanpartiernas vidkommande är det en kinkigare historia.
Partigränserna äro tämligen flytande och den franska pressen var ingalunda enig
om till vilken sida en stor del av de valda borde föras. Särskilt gäller detta,
då det blir frågan om "anhängare till vänsterka^tten" eller icke. I det
följande har den officiella uppdelningen i olika partier använts, en uppdelning,
vars riktighet bestritts av särskilt en del av högerpressen.
438
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
