Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Thorsing, Oscar: Locarnofreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOCARNOFREDEN
445
Men när och under vilka former skola enligt säkerhetspakten
garantierna träda i tillämpning? I Genèveprotokollet hade ett i viss
mån automatiskt system vunnit burskap. Tankegången var där i
stort sett denna: när krig utbrutit är den att betrakta som
angriparen vilken vägrat att gå till skiljedom eller ställa sig en avkunnad
dom till efterrättelse, och rådet skulle då förständiga
signatärmak-terna att omedelbart tillämpa de i folkförbundsakten i 16 artikeln
föreskrivna sanktionerna. Så även här. Att märka är emellertid att
föreskrifterna om skiljedom i säkerhetspakten endast gälla
Tyskland, Frankrike och Belgien. England uppträder med andra ord
blott som garantimakt. Det heter sålunda i artikel 5 av
säkerhetspakten: "om en av de i artikel 3 avsedda makterna (Tyskland,
Frankrike och Belgien) vägrar att hänskjuta en tvist till fredligt
avgörande eller ställa sig en skiljedom eller en domstols utslag till
efterrättelse samt kränker bestämmelserna i artikel 2
(Non-agres-sions-f örbindelsen, enligt vilken Tyskland, Frankrike och Belgien
ut-fästa sig att icke angripa varandra, företaga någon invasion eller
gripa till krig mot varandra) eller överträder föreskrifterna i
artiklarna 42 och 43 i Versaillestraktaten (rörande den demilitariserade
zonen) skola bestämmelserna i 4:de artikeln tillämpas." I den
sistnämnda artikeln fastställes den procedur, som skall föregå
sanktionsförfarandet. Liksom enligt Genèveprotokollet är det rådet som
konstaterar förbrytelsen och underrättar signatärmakterna om sitt
beslut, vilka först därefter få komma den anfallne till hjälp. Detta
gäller även och framför allt i sådana fall då någon signatärmakt tror
sig kunna konstatera att en annan makt förbrutit sig mot
non-agres-sions-förpliktelsen eller bestämmelserna om den demilitariserade
zonen och det kan anmärkas att motsvarande ehuru naturligtvis mer
omfattande föreskrifter funnos i Genèveprotokollet.
Emellertid finnas vissa undantag från den allmänna
non-agres-sions-förpliktelsen. Dessa undantag ha i stort sett avseende på
tvenne fall: då någon makt utsättes för ett oförmodat angrepp eller
då den handlar i enlighet med sina förpliktelser eller rättigheter som
medlem av folkförbundet. Undantagen ha formulerats på följande
sätt i 2 artikeln av säkerhetspakten:
Denna föreskrift (d. v. s. non-agressions-förpliktelsen) äger emellertid icke
tillämpning i fall av:
1. Utövandet av rätten till legitimt försvar, d. v. s. motstånd mot en
kränkning av den i föregående moment givna förbindelsen eller mot en flagrant över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
