Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
EMILIA FOOELKLOÜ
vaken och intellektet verksamt också hos de till yrket
kroppsarbetande. Man har nog överskattat själva kunskapsvinsten därvidlag
(likaväl som det praktiska resultatet av tankearbetarnas hantverk
på lediga stunder). Men vad som icke nog kan överskattas ur
mänsklig synpunkt är just detta, att hålla anlagen vakna och övade, att så
att säga gymnastisera dem, även där (och just där) de icke få bära
huvudansvaret i arbetslivet i allvarligaste mening.
Den alltmera genomträngande insikten om anlagens betydelse
tar sig alltså två olika vägar. Dels vill den framkalla det lämpligast
möjliga yrkesvalet, dels vill den främja hela människan genom att i
specialiseringens tidevarv framkalla utlösningsmöjligheter även för
andra anlag än de i yrket förbrukade eller utnyttjade.
Den skönhetslängtan och konstnärsdrift till vardags, som slumrar
inom oss alla och som hitintills blivit så utsvält eller förkvävd inom
maskinteknikens arbetssfär ropar alltjämt efter nytt tillgodoseende
inom arbetet. Där individen står i direkt missförhållande till sitt
arbete, bli dessa anlag avtrubbade och rent av förstörda. Här
föreligga uppgifter, som vi knappast ännu snuddat vid — vi ha ju ännu
ej ens bemästrat de värsta svårigheterna i det industriella arbetet, än
mindre utnyttjat de svindlande och nya möjligheterna. Men visst
är att skall ett arbete helt ut varda kall, måste det till sist utlösa
ej blott all individens kunnighet (och varda honom en sporre till
ny kunnighet!), utan också den personligt trygga, emotionella
inställning, som gör ett arbete konstnärligt till själva sitt utförande,
sak samma hur enkel sysslan må vara. (Att detta kan ske också
inom maskinarbetets ram, har jag sett många prov på.)
Arbetet skall utlösa hela människan och detta ej blott för
hen-nen egen, utan just för — det helas skull.
Vårt sekels huvudvärv — den tendens som skymtas genom alla
olika arbetanden i deras inbördes gnidning och rörelse — är
samhälls- och arbetsombyggnad. Detta måste väl vara den katedral vi
bygga på — om vi över huvud bygga någon. Och ändå har just av
historiskt påtagliga skäl särintressena och klasskampen präglat
arbetsformen hitintills, icke gemenskapsintresset.
Jag sade nyss att arbetarrörelsen i stort sett framarbetat det
instrument, det vapen, som hindrat det maskinella arbetets gigant från
dess i början ohämmade människoförödelse. Låt oss med Shaw
Des-mond ta en överblick av denna rörelse, som ett särintresse och som
ett gemenskapsintresse (The Giant ön Clay Feet.) Denne förfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
