Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKAN OCH HENNES AEBETE
461
tare, som varit med från begynnelsen, från de första
internationa-lernas tid, gör en uppdelning av de två sista epokerna. 1880—1914
var "Lacour" religion; från 1914 in i nuet är rörelsen politik. I
förra perioden var det ett rättfärdighetskrav — något
allmänmänskligt sålunda — som drev fram pionjärerna, i strid mot gängse
meningar, kvardröjda från forna arbetssystem av patriarkalisk art.
Dessa pionjärer buro om inte helgonglorian, så dock törnekronan,
säger förf. Under innevarande period har, enligt hans mening,
organisationsmaskineriet, själva instrumentet, tagit herravälde över
människan. Det rättfärdiga började skjutas åt sidan för det
förmånliga. "These men died of statesmanship". En gång var frågan
religiös och etisk: "Är strejken rättfärdig?"; nu frågas — rent
politiskt: "är den förmånlig?" Parollen är ej längre en idé, utan
"mer pengar och mindre arbete". Boken som kritiserar inifrån,
icke utifrån, löper ut i ett krav på uppfostran (av båda
särintressenas respektive individer) till verklig demokrati, en som uppriktigt
ärar kroppsarbetet och inte i smyg sneglar efter att bli kapitalist, en
som ser broderskap som en högre gemenskapsform än patriarkat. Han
har vemodigt bistra ord om "de filantropiska gräsplanerna", och
han tror inte heller så mycket på "gemenskapskommitteerna". Han
kommer till slutsatsen, att arbetsproblemets innersta faktor är
frågan om människan; det finns ingen annan lösning än ett
uppbyggande av den mänskliga karaktären. Samma stigning och utförfall
som vi i det föregående sett teckna sig (t. ex hos franciskanerna och
de reformerta) ser han redan nära nog avvecklad i arbetarrörelsen.
Man har nu skilt på karaktärer och politici — det har ju rent av
varit uppe frågan om att använda helt olika typer som
"idémissionärer" och som politici, för att inte idealiteten skall skada politiken
eller politiken idéförkunnelsen. Inte förrän aposteln och politikern
kunna arbeta som en man, är det nytt hopp om rörelsen, menar han.
Men till den ändan kräves en ny människotyp, som ingen särklass har
monopol på, som börjar skymta fram bland ensamstående inom de
olika grupperna, men ännu knappast bland ledarna. ’Vilken av dem
vill göra sig impopulär, frågar Desmond, genom att säga detta:
"Varenda en som arbetar sämre än sitt bästa, är en förrädare mot sig själv
och sina likar. Kämpa för bättre villkor, kämpa för kortare tid och
bättre lön! Men för Guds skull, för Er egen skull, när ni arbetar,
så kläm i!"
Shaw Desmonds bok utmynnar i ett rop efter den nya
människotypen, den som varken är överklassbestämd eller underklassbestämd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
