Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Bernstein, Eduard: Naturrätten och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
EDUARD BERNSTEIN
önskningar och omsorger stegra den moraliska
samhörighetskänslan, och ur dessa drivfjädrars verksamhet skall ett mot alla
välvilligt sinnelag framträda. Det är utomordentligt karakteristiskt hur
naturen tillskrives avsikter, syften och mål. Därvid slår förvisso
naturfilosofien över i spekulativ fantasi. Detta sätt att argumentera
behärskar emellertid länge den allmänna språk- och tankeriktningen.
På naturen åberopa sig nu alla, alla möjliga ändamål bliva såsom
eftersträvade underordnade naturen. Naturen har inrättat det på
det ena eller andra sättet på det att människorna skola handla som
de göra. Den har ursprungligen satt människornas behov och
krafter i sådant förhållande till varandra, att den enskilda människan
icke är i stånd att fylla sina behov utan är tvungen att leva
samhälleligt. Allt återföres, liksom hos Winstanley, på naturen. Morelly
säger vidare: ’ ’Naturen har fördenskull på detta sätt fördelat
krafterna bland människorna. Alla har den tilldelat ett fruktbringande
fält, jorden, som obestridd egendom. Världen är ett bord tör alla,
som är dukat för alla", och Morelly uppställer problemet att finna
ett sådant läge, en sådan författning, i och genom vilka människan
kan bliva så lycklig och välsinnad som det över huvud är möjligt
att vara. Detta är den ledande tanken för den utopi, som han
utvecklar. Icke så som om uppgiften för honom vore att bilda en i
möjligaste mån fullkomlig stat, utan fullkomlig är blott en sådan, där
människorna naturenligt, d. v. s. på grund av tingens natur äro så
lyckliga och välvilliga eller, såsom man senare sade, broderliga som
det över huvud taget är möjligt att vara. Det är grundvalen för
hans kommunism, som längre tid gjorde stort intryck och vilken som
sagt tillskrevs Diderot. Av Morelly har säkert influerats den
berömde abbé Gabriel de Mably, vars skrifter delvis äro kommunistiska,
t. ex. skriften om Medborgarens rättigheter och plikter, och Tvivel
över hushållningen. Med hänsyn till kritiken av samhället är Mably
till och med mycket radikalare än Morelly.
Men även fysiokraternas rent borgerliga skola hänvisar, såsom
redan namnet anger, till naturen som det mänskliga samhällets
ofrånkomliga regulator. Det är under denna tid, som liberalismens
ekonomiska idé framträder. Grundsatsen Laissez faire, laissez passer!
blev gällande. Låt gå, låt ske, världen reglerar sig själv! Gör så
litet föreskrifter som möjligt! Det var den fysiokratiska skolans
doktrin. En mellanställning mellan denna skola och kommunismen
intager Jean Jacques Rousseau, författaren till "Contrat social",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
