Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Bernstein, Eduard: Naturrätten och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttATURRÄTTEN OCH SOCIALISMEN
493
en epok och fortplantat sig, blott och bart emedan de äro historiska,
och tillerkänna dem evighetetillvaro, ett slags helighet. Det vore
naturligen fullständigt falskt. Idén om en naturrätt har i skilda
tiders historia och vetenskap haft en oerhörd stor betydelse.
Idén om en rätt, som står över den skrivna rätten, som är
oberoende av given historisk utveckling och positiva maktförhållanden var
efter omständigheterna den framåtsträvande andens protest mot
fortvaron av överlevda, orättfärdiga inrättningar, tillstånd och
åskådningar; den var så att säga tidsandans uppresning mot
traditionens herravälde, mot den till orätt vordna rätten; den var den
tanke, till vilken samhällets undertryckta och tillbakasatta togo sin
tillflykt. Det kan alltså icke komma ifråga att bestrida, att
spekulationen över en rättsteori, som står högre än den historiskt givna
positiva rätten, har sitt berättigande. Den rättsteoretiska
åskådningen, forskningen i den "riktiga" rätten, huru man nu vill kalla
det, är en mycket betydelsefull strävan, som genomgår hela
historien, i synnerhet den liberala rättsskolan, varvid ordet "liberal" här
icke användes i partimening utan i vidsträcktare historisk
bemärkelse, som den stora frihetstanke, som i franska revolutionen funnit
sin rättsliga formulering och i sig innesluter grundidén hos alla
framstegsrörelser, som alltjämt utveckla sig i historien, nämligen
det vardande nyas rätt mot det överlevda gamla. Denna
rättstanke är den liberala rättstanken — icke i partimening, utan i större
historisk mening. Den kan även kallas den revolutionära rättstanken.
Det finnes en hel förnuftsrättslig litteratur. Nästan alla
rättsteoretiker ha försökt sig på förnuftsrätten, och nästan alla diktare
och tänkare ha sysselsatt sig med den. Orden, som Goethe låter
Mefistofeles uttala i skådespelet Faust, den ofta citerade versen:
Ja, rätt och lagar äro som en smitta,
ett ärftligt ont förutan hejd,
från tid till tid sin väg de hitta
och smyga sig från nejd till nejd,
Förnuft blir nonsens, skydd blir plåga,
ve att jag haft en faders far!
Men om den rätt man medfödd har,
om den tyvärr är aldrig fråga.1)
J) Viktor Rydbergs tolkn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
