Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Brusewitz, Per Emil: Antibolsjevikernas Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karlgren har efter revolutionen blott besökt Ryssland en enda
gång, några få veckor sommaren 1924, och har därför endast sett
skillnaden från före sammanbrottet, men ej den inre konsolidering
och snabba utveckling uppåt ur revolutions- och inbördeskrigsårens
elände, som trots allt ägt rum de senaste åren.
För att bevisa, att den frammarsch, varom man talat och som i
det levande livet eljest både hörs och ses, endast är ”skenbar”,
har förf. använt sig av den taktiken att ur en del ryska tidningar
och skrifter plocka ut ur sitt sammanhang sådana kritiska
anmärkningar, historier och uttalanden, som äro för ändamålet användbara,
utan att redogöra för det väsentliga vare sig i organisationen eller
utvecklingen och framför allt utan att nämna den omständigheten,
att den ryska pressen och de offentliga anförandena numera till stor
del äro inriktade just på kritik, i och för avhjälpandet av ännu
befintliga återstoder av missförhållanden och brister från en tid, då
dessa i genomsnitt varit ojämförligt mycket värre än de nu äro.
Granskar man närmare Karlgrens citat, skall man finna, att till
och med de citerade orden stundom direkt angiva detta. Sålunda
har den oupphörligen åberopade Jakovlev, vars redogörelser för övrigt
i sin helhet avse 1923 och tidigare år, anfört, att ”reliker av det
förflutna leva kvar i form av onödiga förhalningar, bestickligheter
o. s. v.”. Detta anför förf. (s. 187) till stöd för en generalisering
av talet om fullständig inkompetens, oblygt mutsystem m. m. på
ifrågavarande område. Förf. har för övrigt, med stöd av någon
enstaka bondes yttrande till honom, gjort gällande (s. 40), att
”mutsystemet florerar som aldrig förr...”. Och där Dsersjinskij
förklarar: ”Vi ha ännu kvar reminiscenser från de tider, då vi höllo
knölpåken i handen” (gentemot specialisterna) ..., där skriver
förf.: ”Det har utbildat sig ett formligt specialistäteri” (s. 130).
Inför verklighetens vittnesbörd tyckes emellertid Karlgrens
position ha visat sig svår att konsekvent vidhålla. Då han nu utgivit
sin artikelserie i bokform, har han undan för undan i olika kapitel
tillfogat den reservationen, att — i trots av den ruttna grunden och
de förfärande missförhållanden han nyss förfasat sig över — på sista
tiden en viss ”förbättring” inträtt. Och för säkerhets skull har han
dessutom i boken tillagt ett alldeles nytt kapitel ”Ur proletariatets
vinstkonto”. I den bemärkelsen är hans framställning också
oangriplig, att inga bestämda slutsatser dragas. Läsaren lämnas i stället i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
