Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Brusewitz, Per Emil: Antibolsjevikernas Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slagskämpen, som ostraffat får terrorisera hela byn” (s. 45) måste verka
motsatsen till vad som åsyftar på var och en, som sett
kommunisternas i stort sett självuppoffrande, hängivna arbete för sin sak
och deras ofta till ytterlighet enkla levnadssätt. Framställningen
stärkes icke på något övertygande sätt av förf:s kategoriska
försäkran, efter de få dagar han vistats på rysk landsbygd, att de i boken
citerade exemplen icke äro undantagsfall. Ty vore de regel, skulle
väl icke kommunisterna själva, med den indignation som nu sker,
draga fram dem i dagsljuset.
Talet om att kommunisternas antal över huvud f. n. håller på att
minskas i byarna är uppenbart oriktigt. I stort sett ökas tvärtom
antalet högst väsentligt, och i de fall, där minskning skett, beror
den på den successiva utrensning av ur proletariatets synpunkt
mindervärdiga element, vilken förf. på annat ställe berör, och
varigenom partiet småningom vill bli ett extrakt (en kader) av de bästa
elementen inom proletariatet, medan även folkets stora flertal under
tiden tillägnar sig den kommunistiska ideologien.
Sedan förf. härefter kommit med några för ”oangripligheten”
nödiga erkännanden: ”Till en viss grad kan emellertid detta förändras.
En ytterligare intensifierad agitation kan bära sina frukter”
(s. 53) ... och ”En sak måste här tillfogas... det finns också ett
par hjälptrupper till partiet” (s. 62), nämligen de kommunistiska
ungdomsföreningarna, vilkas styrka alltmer växer, måste förf., för
att icke behöva erkänna oriktigheten av framställningen i sin helhet,
taga sin tillflykt till det egendomliga påståendet, att dessa
ungdomsföreningar icke rekrytera partiet, utan helt enkelt äro
”organisationer för huliganväsendet, bus- och ligistlivet” (s. 66). I stället är
det ju så att på sitt sätt mycket stränga fordringar i moraliskt
avseende ställas för medlemskap i dessa ungdomsföreningar.
Förtäring av spritdrycker är sålunda ofta nog för uteslutning ur
rörelsen. Att ungkommunisternas demonstrationer, revolutionära sånger
och osympatiska antireligiösa propaganda kan väcka ond blod hos
ganska många bönder och förmå dem att bomma till fönster och
dörrar, är mycket möjligt, men talet om ”rusiga illtjut från de unga
rötäggens sida” måste tillskrivas förf:s fantasi.
Att en successiv gallring äger rum, innan ungkommunisten
(skoleleven) flyttas upp till medlem av det ledande partiet, är ju också
fullt naturligt. Formellt sett måste givetvis samma examen och
dessutom ett ”gott vitsord” krävas lika väl för en skolelev som för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
