Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Brusewitz, Per Emil: Antibolsjevikernas Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsevärd förlust, förklarar han (s. 118): ”Att uppge några
bestämda siffror på vad industrien under senare tiden kostat staten
är omöjligt”. Bankkrediterna, vilka ju så gott som uteslutande
avse nybyggnadsanläggningar, rubricerar förf. som det ”klara
fattigunderstödet”. Stackars då våra industrier här hemma, vilka samt
och synnerligen häfta i stor skuld till bankerna! De av förf. anförda
citaten bevisa här som eljest ingenting: lika gärna kan man beskriva
tillståndet i Sverige genom en del valda utdrag ur de svenska
tidningarna, riksdagens revisorers anmärkningar och berättelser,
exempelvis om huset på Djurgården, där endast ett års reparationer gå
till 30,000, men hyrorna icke ge mer än 6,000 kr.
Det påstås vidare (s. 120), att en bondes fråga på den stora
rådskongressen 1925, hur länge bönderna skulle behöva fortsätta att
hålla industrien uppe, ”förblev obesvarad”. I själva verket gick
större delen av kongressens förhandlingar ut på att besvara detta
spörsmål, att för bönderna utreda förhållandet mellan industriens
och lantbrukets ekonomi samt visa, att lantbrukets direkta och
indirekta understöd åt industrien numera är efter ryska förhållanden
jämförelsevis ringa, men också att industriens vidare utbyggande till
icke minst lantbrukets bästa bör gynnas genom lån av statsmedel.
Historien (s. 122) att kolindustrien i Don-området hösten 1924 ”måst
för en tid helt stoppas”, i följd av överproduktion på kol, är ett
fullständigt misstag. I stället för att vidtaga ett stoppande eller
ens en mera avsevärd reduktion av produktionen, igångsattes en
export av stenkol till Italien m. fl. länder, vilken export till en
början gick med förlust, men numera anses vara räntabel. I alla
händelser kunde därigenom kolindustriens ytterligare utbyggande
fortgå, vilket innevarande arbetsår kommit väl till pass, då
stenkolsbehovet inom landet hastigt ökats, på grund av den övriga
industriens snabba frammarsch.
Även i detta kapitel kommer förf. till ett ”medgivande” (s. 126),
nämligen att man på olika håll ”samlat inte så litet av industriell
förmåga och kunnighet”. Han ”kan inte heller förneka, att där
arbetas med både vakenhet och energi... Men mycket hjälper det
inte”, fortsätter han, och så får läsaren höra (s. 128), att arbetaren
— som i bokens första kapitel befunnits vara en ”rekryt”, som
icke får knysta gentemot ”korpralerna” (kommunisterna) — ”av
bolsjevismen bibringats en uppfattning om sina rättigheter och
skyldigheter, som på ett utomordentligt sätt försvårar en normal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
