Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Strand, Sven G.: Ung Ofeg som nietzschean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 SVEN G. STEAND
arnas och. omvärderingarnas år för honom. Han överger nu och
lämnar bakom sig den litterära, sociala och politiska riktning, som han
tidigare åtminstone till en del tillhört. Aldrig har han befunnit sig
’så långt borta från åttiotalets idéer och strävanden som just vid
denna tid. Vi skola finna, hur åtskilligt av det som åttiotalet ansett
dyrt och heligt, nu trampas under fötterna och förhånas.
Vissa rent tekniska och formella detaljer visa hän på det egentliga
ursprunget: Nietzsche. Ola Hansson har med bravur lyckats tillägna
sig Nietzsches manér. Den aforistiska formen är uppenbart hämtad
från Zarathustras diktare. Nietzsches förkärlek för de hänsynslösa
invektiven och de indignerade kraftorden går igen. Samma attityd
av ljungande profet och hårdhänt, foirdrande uppfostrare inta båda
diktarna. Båda anlita de gärna den starka överdriften som
konstnärligt hjälpmedel, särskilt när det gäller att uttrycka förakt och
avsky. Ola Hanssons nya stil, kraftig och energimättad, djärv och
fantasifull är en svensk omplantering av Nietzsches stil. Den ger
uttryck åt helt andra känslor och tankar än de spröda och veka, som
tidigare dominerat i Ola Hansons diktning. De symboliska och
allegoriska uttrycksmedlen peka också på hans lärjungeskap.
Tyda alltså en del yttre smådrag på ett inflytande från den store
tysken, så är detta inflytande inte mindre, när det gäller innehållet.
Det är givetvis främst Also sprach Zarathustra, som stått som
mönster. En iakttagelse, som man lätt gör, är att Ola Hansson nästan
genomgående uttrycker sig i allmänna ordalag och undviker att
närmare gå in på utläggningar och förklaringar. Ibland kan därför
den innersta meningen bli något dunkel oeh suddig. Han kan —
för att ta ett exempel — i full överensstämmelse med Nietzsche tala
om den stora faran, men han inskränker sig då till ett allmänt
påstående att mänskligheten tack vare den stora faran skall återfå
sin "borttappade ryggmärg’^ — och det kan man ju inte bli klok på.
Av Nietzsches idéer torde idén om övermänniskan vara den, som
blivit mest känd och värvat de flesta proselyterna. Många olika
tolkningar av den egentliga innebörden i övermänniskoteoriema ha
presterats. Att de resultat, man kommit till, blivit ganska skiftande
är inte alltför svårförklarligt. Ty Nietzsche har faktiskt själv på
dika ställen i sin produktion uttalanden, som på det bestämdaste
motsäga varandra. Striden har stått mellan dessa alternativ: har
övermänniskan redan under historiens lopp förverkligats i
mänsklighetens främsta representanter eller får hon betraktas som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
