Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Strand, Sven G.: Ung Ofeg som nietzschean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNG OFEG SOM NIETZSCHEAN 35
ideal, mot vilket mänskligheten bör sträva, den människa, som
genom en fortsatt utveckling skall kunna skapas en gång i framtiden ?
Att lämna ett bestämt och avgörande svar på den frågan torde vara
omöjligt. Hos Nietzsche kan man finna stöd för båda
uppfattningarna. De olika ställningarna till övermänniskoproblemet bero på
Nietzsches med tiden förändrade syn på evolutiooisläran. Om man
följer hans utveckling härvidlag får man förklaringen.
Vid tiden för Zarathustras tillkomst var Nietzsche anhängare av
evolutionsteorierna. På grundvalen av dessa teorier gjorde han en
egen kombination, gav evolutionen framtidsvy. Den nuvarande
människan kan inte betraktas som mänsklighetens slutgiltiga produkt,
utan den successiva stegring från lägre till högre, som redan
förekommit under årtusenden, kommer att fortsättas. En varelse högre
än den nuvarande kominer att skapas. Nietzsche troidde emellertid
inte att denna utveckling skulle gå automatiskt. Tvärtom, det
fordras medveten strävan och planmässigt arbete för att nå detta
höga mål. Övermänniskan blir en poetisk bild av
framtidsmänniskan med alla de egenskaper, Nietzsche skattade högst: kraft och
sundhet, skönhet och mod. Ur hans längtan efter något större och
ädlare än den nuvarande människan skapades denna övermänniska.
Han kom emellertid att inta en allt mer reserverad hållning till
tron på mänsklighetens utveckling. Allt mörkare tedde sig för
honom möjligheterna för en sund och lycklig utveckling. Till slut
hamnade han i en bestämd skepsis mot utvecklingstron. Han tvivlade
på att urvalet skulle ske till det starkas förmån, o»ch det betydde
givet^s oerhört för honom. Övermänniskan ter sig inte nu som en
ny människotyp, som framtiden skall skapa, utan som en viss
kategori av högre stående människor^ som redan representerats i
historien. Det finns dock en röd tråd genom alla Nietzsches
övermänniskofunderingar. Det är den, att det viktigaste för mänskligheten är
de få stora personligheterna och att utvecklingen aldrig går av sig
själv utan måste drivas av målmedveten strävan.
Problemet om gott och ont var mycket brännande för Nietzsche.
Han ställde sig alltmer skeptisk mot de gamla
värderingsprinciperna. Snart fann han, att han måste från grunden bryta med den
gamla värdemåttstocken. Så kom han att sätta upp viljan som
den värdeskapande faktorn och livet som det grundvärde, under
vilket alla andra falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
