Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Strand, Sven G.: Ung Ofeg som nietzschean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
SVEN G. STEAND
än att förneka till och med existensen av ett val på denna punkt
torde vara omöjligt. Det är inte så lätt att här känna igen den
tvivlande och tvekande diktare, som tidigare framträtt i Dikter och
i Notturno. Där var sannerligen inte valet alltid så självklart och
lätt att göra utan föregicks oftast av plågsamt tvivel och långvarig
tvekan.
I likhet med sin tyske lärare finner Ola Hansson dumheten
särskilt utmärkande för de små människorna. Det finns bara en
egenskap, som övergår deras dumhet, och det är deras ondska. Ola
Hansson ransonerar här lika litet som i andra fall de kraftiga och
hånfulla orden, däri en stundtals allt för trogen lärjunge.
Till kristendomen intog Nietzsche en mycket fientlig hållning.
För honom betecknade kristendomen det moraliska slavupprorets
toppunkt. Genom kristendomen placerades ideal, som voro
Nietzsche högst motbjudande, i högsätet. Det var kristendomen, ansåg
han, som infört uppskattningen av försakelsen, medlidandet,
svagheten och fattigdomen. Nya begrepp kastades in i mänsklighetens liv:
synd, skuld och samvete. Vilka följder hade detta med sig? Jo,
det fria, sunda, kraftfulla livet böjdes och förkastades. Livet fick
en osund utformning. I stället för kärlek till det jordiska livet och
arbete för att vinna största möjliga behållning av det kom en
längtan och en strävan mot ett hinsides mål. Livets realiteter
försummades och förbisågos, och intrång gjordes på det jordiskt värdefulla.
Nietzsche når aldrig ett sådant ljungande patos, en sådan helig
vrede, som när han angriper kristendomen.
Att en författare, vilken stiftat cn så intim bekantiskap med
Nietzsche som Ola Hansson, inte skulle kunna undgå att ta intryck av
en så glödande förkunnelse är naturligt. Han måste ta ställning
för eller mot, välja att följa läraren eller ställa sig i opposition mot
honom. Vare sig man går med eller mot, ligger den risken nära
till hands att själv inta en ytterlighetsståndpunkt. Ola Hansson
visar sig trogen Nietzsche också i detta fall. Det är att märka att
Ola Hansson tidigare stått långt boirta från varje försök till
behandling av eller ställningstagande till religiösa frågor. Man har
ingenting i hans tidigare produktion varken i den ena eller andra
riktningen. Det påståendet är därför berättigat, att det varit Nietzsche,
som fört Ola Hanssons diktning in på antireligiösa banor. Dennes
kritik mot kristendomen går igen på många viktiga punkter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
