Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Strand, Sven G.: Ung Ofeg som nietzschean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNG OFEG SOM NIETZSCHEAN 41
det Stora lidandet än den lilla glädjen, hellre den sorg som ger gråa
hår på en enda natt än lyckan vid kaffepluntan i kakelugnsvrån/’
Man kan konstatera, att Ola Hansson inte fullständigt anammat
Nietzsches idé om lidandet som den stora personlighetsutformaren.
Han tycks rygga tillbaka inför att skarpt och poängterat skjuta
fram lidandet, han talar ganska litet om det.
Ung Ofeg angriper också jämlikhetsidealet, som avfärdas med
förnämt förakt. I deklarationen: ’’Jag tror på mig själv", känner man
lätt igen Nietzsche. Denne hade just betonat självhävdelsen och
självkänslan. Just genom dessa skulle människan kunna höja och
utveckla sig. Att Ola Hansson nu befinner sig långt borta från
åttio-talets idéer är uppenbart, idéer, som han själv till en del
tidigare omfattat. Utilitarismen och jämlikhetsidealet — båda heliga
principer för åttio-talet — avpolleterar han utan att tveka. Men
Nietzsche skulle leda honom in i än skarpare oppositionsställning
mot åttioitalet. Detta hade förfäktat altruismen, medlidandet med
de svaga och lidande. Efter mönster från Nietzsche förkastas
altruismen och det egna jaget upphöjes. I sin kritik mot
kristendomen framhåller också Ola Hansson som något mycket graverande,
att den fört människorna bort från all sund och stark självkänsla.
Det är personligheten, inte åskådningen, som har avgörande
betydelse. Nietzsches filosofi var den mest utpräglade
personlighets-filosoifi, man gärna kan tänka sig, och Ola Hansson har fullt
tillägnat sig den. Att han varit predisponerad för detta kan man förstå
av företalet till Litterära silhuetter (1885). Här säger han
nämligen, att huvudvikten för honom inte legat på åsikterna utan på
den personlighet, "som står bakom dem och uppbär dem". Nietzsche
har bara skänkt fastare form och större medvetenhet åt dessa idéer.
För att rädda släktet från degeneration ordinerade Nietzsche
bl. a. det farofyllda och spännande i livsföringen. Det gäller att
skapa en heroisk livsstämning. Nästan i samma form upprepar Ola
Hansson Nietzsches tankar, när han talar om den "stora faran".
För Nietzsche framstod passiviteten som någonting synnerligen
förkastligt. Även här kan man finna en parallell. Ola Hansson fäller
nämligen en mycket hård dom över den art av passivitet, som heter
tystnaden, när våld och orätt begås.
Hos Nietzsche kan man finna skarp kritik mot den moderna
forskningen och bildningen (Vom Nutzen und Nachteil der Historie fiir
das Leben). Han anmärkte mot den moderna tiden, att forskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
