Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - Olberg, Paul: Arbetslöshetsfrågan i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLÖSHETSFEÅGAN I SOVJETRYSSLAND 49
d. V. s. efter tillgång och efterfrågan. Att detta tillstånd är mycket
skadligt för såväl arbetstagare som för hela folkhushållningen
behöver inte särskilt poängteras.
De egentliga åtgärderna för mildrande av arbetslösheten i
Sovjetryssland äro ungefär desamma som i de kapitalistiska länderna, dock
med den skillnaden att de inte organiseras så rationellt och i sådan
omfattning som i Västeuropa.
År 1923 beviljade sovjetregeringen 1,200,000 rubel för
nödhjälpsarbeten. Arbetena organiserades i några storstäder och sysselsatte
under några månader ett ringa antal arbetslösa. (Trud 20. XXIV.
1924.)
År 1924—25 beviljades av staten och fackförbunden sammanlagt
16,680,000 rubel för nödhjälpsarbeten, varigenom 40,000 personer
fingo sysselsättning. För 1925—26 planeras nödhjälpsarbeten för
80 milj. rubel, vilket skall ge 100,000 arbetslösa sysselsättning under
åtta månader. (Pravda nr 253, 1925.)
En annan form av kamp mot arbetslösheten bilda de kooperativa
produktionsföretagen av olika slag, som delvis organiseras av
arbets-kommissariatet. Den 1 sept. 1923 sysselsattes inom
arbetskommis-sariatets kooperationer 25,000 arbetare, d. v. s. 5 % av totala antalet
industriaribetare och 2 % av arbetslösa icke yrkeslärda. För arbetena
beviljade kommissariatet 1,6 milj. rubel. I slutet av 1924 sysselsattes
inoan kooperationerna, enligt officiella uppgifter, 50,000 personer
eller blott 3,7 % av samtliga arbetslösa. År 1925 sysselsatte
kooperationerna 90,000 personer.
Tyvärr har man gjoirt mycket dåliga erfarenheter med de
kooperativa produktionsföretagen, emedan de urartade till vanliga
köpmannaföretag. Bl. a. konkurrerade de starkt med hantverkarna, vilka
de ofta ruinera och därmed driva att öka de arbetslösas skaror.
Understöd ha under år 1924—25 330,000 personer erhållit, i
Moskva och Leningrad med genomsnittligt 18—20 rubel per månad
och person, i provinsen med 6,40—9,60 rubel. Sammanlagt ha för
detta ändamål anslagits 24 milj. rubel (Pravda, nr 256, 1925). I
sovjetregeringens program för detta område intas alltså främsta
platsen av en åtgärd, som egentligen inte betyder något bekämpande av
arbetslösheten utan endast ett palliativ.
För 1925—26 har för samtliga former för bekämpandet av
arbetslösheten beviljats 74 milj. rubel, därav 50 milj. från staten och 24
från andra organ. Omkring 750,000 personer skola härav ha syssel-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
