Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Nilsson, i Tånga, Olof: Sockret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 OLOF NILSSON
tid vara ute. Visserligen äro betingelserna för sockerbetsodling i vår
sydliga provins gynnsamma — genomsnittliga skörderesultatet
ligger där högre än exempelvis i Tyskland, till en del måhända
beroende på att hos oss de bästa jordarna tagas i anspråk för denna
odling — men t. o. m. guldet kan köpas för dyrt. Här gäller det att
väga nackdelar och fördelar emot varandra. Väger konsumtionens
belastning med högre sockerpris än världsmarknadsläget påkallar
mindre än de fördelar den inhemska produktionen av råvaran o»ch
dess förädling tillför landet då vore ju saken klar. Men frågan står
öppen och torde knappast kunna tillfredsställand© besvaras med
hänsyn till de många direkta och indirekta faktorer med vilka bör
räknas: ökade arbetstillfällen, betodlingens egenskap av kulturfaktor
i jordbruksdriften, skatteobjekt, inverkan på trafikväsendet,
handelsbalansen m. m. dyl. Vi anse det ingalunda klokt att strypa denna
industri och det lärer väl ingen heller vara hågad för. Två gånger
har försök gjorts att få tillämpat de kooperativa principerna vid
sockerindustrin men försöken ha misslyckats. Första gången
stoppades försöket efter det toimt för fabrik var inköpt och maskiner
beställda. Delägarna i de äldre fabrikerna lyckades komma över
aktiemajoriteten och företaget stryptes. Andra gången hade man
kommit betydligt längre, fabriken var uppförd, betodling i nödig
utsträckning tryggad, men då andelsföretaget började föra sockret
ut i marknaden igångsatte de äldre fabrikerna en mördande
konkurrens genom nedsättning i sockerpriserna och blockad mot handlande
som sålde andelsfabrikens produkter. Det nystartade företaget
förmådde icke rida ut stormen. Även bidrog härtill bristande kapacitet
i ledningen och brist på kapital. Företaget stöp eller rättare
uppslukades av de feta nöten. Hela andelskapitalet gick förlorat. Hade
kooperativa förbundet då haft den ställning det nu har kunde
andelsprincipen ha räddats och vår sockerfråga befunnit sig i ett helt
annat läge.
Men är icke denna industri lämplig att överföra i samhällets
ägo. Enligt vårt förmenande ingalunda för närvarande åtminstone.
Först måste i så fall det urvattnade kapitalet frånskiljas. Ett i
samhällets ägo befintligt företag vars fortvaro vore beroende av ett
högt tullskydd på ett oundgängligt livsmedel vore föga förenligt
med en sund socialistisk princip. Denna industri, byggd på
kooperativa grundsatser, med råmaterialets framställare och industrins
arbetare som andelsägare, vore något att stilla bedja om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
