Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Karleby, Nils: Fetischism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 NILS KAELEBY
fallsförsäkringslag annat än en ändring av äganderätten, en
förskjutning av bestämmanderätten över vissa produktionsmedels
användning från ’’ägaren’’ till andra? "Inskränkningar av
äganderätten" av denna art kunna överhuvudtaget icke nås genom
"överföring av egendom i samhällets hand" i formell-juridisk mening.
Det finns många historiska exempel på, att arbetarnas ställning
varit sämre, avnämarens intressen sämre tillgodosedda och
egendomens exklusiva rätt mer utpräglad i "samhälleliga"
verksamheter än i andra. I den demokratiska staten, med ett starkt
inflytande för arbetarklassen, uppkommer lätt det falska skenet, att
äganderättens formella överflyttning i och för sig är
ensamt avgörande. Arbetarna ha det i en dylik stats företag
i regel väl ställt jämfört med i privata. Konsumtionens behov
tages till ledstjärna. Men detta beror på maktförhållandena i
staten och på förvaltningsföreskrifternas karaktär, icke på någon
mystisk egenskap hos "samhällelig" egendom att vara i och för sig
mindre exklusiv än privat. Men om också i nu skildrade avseenden
omgestaltningen av den borgerliga privategendomen till social är
hänvisad att ske genom offentliga föreskrifter, fackföreningsåtgärder
o. d., så finns det givetvis andra, där den formellt-juridiska
överföringen är det adekvata. Det finns emellertid för tanken intet
hinder, att "privat företagsamhet" och "privat egendom" genom en
klok inramning av dess gränser och befogenheter realiter få
karaktären av tjänare åt det allmänna bästa icke blott såsom borgerlig
uppfattning tolkar det, ty det äro de redan, utan även efter
arbetar-uppfattning, om också formellt de ’ ’borgerliga’’ dragen skulle
bevaras. En arbetare skall förmodligen anse sig tjäna det allmänna bästa
med sitt arbete, icke drivas av "vinstbegäret". Men vad är det
annat än önskan om utkomsten, som ligger bakom hans arbets- och
yrkesval? Det finns ingen större anledning förmoda, att skomakaren
lagar eller skccPabriksarbetaren gör skor åt allmänheten av intresse
för dess välgång. Hans intresse riktar sig på den betalning han
kan vinna, och i den mån skobehovet icke kan betala honom, bryr
han sig alls inte om det. Detta gäller för all förvärvsverksamhet,
lönarbete ej mindre än annat. Produktion för behov i den
meningen, att producenterna i en arbetsspecialiserad hushållning —
vare sig kapitalistisk eller socialistisk — skulle arbeta av intresse
för medmänniskors behov och icke av intresset för egen utkomst, är
ett tomt ord. I denna mening är allt förvärvsarbete en "produk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
