Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Karleby, Nils: Fetischism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
NILS KAELEBY
varande samhället, kan iöke betvivlas. Det kan sägas att
arbetslösheten finnes kvar ändå. Det må vara riktigt, -men det är i så fall
såsom ett tekniskt problem, likartat med andra tekniska
produktionsproblem. Det är icke den sidan av saken som spelat någon social
roll och icke den som intresserar arbetarklassen. Såsom socialt ont
är arbetslösheten avskaffad i och med, att arbetarens inkomstlöshet
är upphävd.
Konjunkturväxlingarna och kriserna hava förnummits såsom ett
socialt ont, närmast på grund av sina arbetslöshetsverkningar. Nu är
det faktiskt så, att på grundval av den moderna teoretiskt-ekonomiska
forskningen man kommit fram till den diskontopolitik, som äger
förutsättningar att så långt det över huvud står i mänsklig makt
förebygga kriserna och gestalta det ekonomiska livets utveckling så
stadigt, som är tänkbart med bristfälliga människor och en stor och
svåröverskådlig värld. Upptäckten av penningräntans förmåga soon
regulator av konjunkturväxlingarna ger dödsstöten åt tron på
krisernas ofrånkomlighet och ödesbestämdhet, precis som tron på
farsotens och epidemiens naturnödvändighet för den moderna medicinens
upptäckter och hygieniska åtgärder.
Denna moderna diskontopolitik, driven inom varje land av dess
centralbank men småningom utmynnande i en internatioinell
samverkan för en enhetlig inriktning under tillgodogörande av de bästa
och snabbaste statistiska upplysningar från hela världen, innebär
ju utan tvivel ett steg utanför ’’den kapitalistiska ordningens ram’’,
i ovan angiven mening. Den innebär på sitt sätt en ny
samhällsordnings uppväxt, fastän fetischisten med sin skarpsyn för oväsentliga
former och sin blindhet för väsentliga innehåll naturligtvis intet
märker. Han talar i formler, som präglades för det samhälle som
var för hundra år sedan, och tror att de täcka innehållet av det som
i dag är. Han invänder kanske rentav, att arbetarens principiella
ställning inom produktiotnen dock är orubbad och att
privategendomens intressen i alla fall äro de härskande. Vad det sistnämnda
beträffar, är redan i det föregående uppvisat, huru privategendomens
intressen faktiskt tillbakaträngas genom varje socialpolitisk eller
annan åtgärd i arbetarnas intressen. Och detta är i grunden blott
ett annat uttryck för, att arbetarnas principiella ställning också
blivit en annan.
Arbetarens principiella ställning i den typiska kapitalistiska
ordningen är den av en egendomslös, isolerad, hjälplös, varje statlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
