Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Branting, Georg: Hastigare evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En social revolution utan ett proletärt uppvaknande till dåd,
utan ett proletariatets föregående inträngande och erövring av nya
verksamhetsfällt, är en fullständig chimär. Vi kunna icke annat än
kalla det en falsk genväg, när man anvisar massorna att göra den
stora erövringen av samhällsmakten blott genom ”staten”. Man
kan i längden icke vinna vad man icke förtjänar att vinna.
Proletariatet kan icke vinna ställningen av ”härskande klass” genom en
så lättvindig metod att det väljer socialistiska riksdagsmän. Om
också i bägge kamrarna förefanns den mest absoluta socialistiska
majoritet, skulle proletariatet icke därför kunna stiga upp till en
samhällelig ledareställning.
Hur tar det sig nu ut i våra dagars samhälle, ifråga om
skönjbara tendenser hos arbetar- och bondemassorna till en utvidgad,
kollektiv aktivitet, ett erövrande av borgarklassens
verksamhetsdomäner?
Vi hava att notera åtskilliga fakta och söka bedöma deras
innebörd. Där är kooperationen. Där är fackföreningarnas
medinflytande på arbetsvillkorens gestaltning. Där är i en del länder den
industriella demokratins organisationer. Där är vissa
penningorganisationer, sparkassor, försäkringsinrättningar, t. o. m. banker har
man ju försökt. Där äro de ännu mycket orealiserade,
syndikalistiska planerna på en industriell organisation. Där äro vissa
kommunala företag, så pass begränsade att de i motsats till
statsföretagen verkligen innebära en fdklig, produktiv självverksamhet. På
vilken eller vilka av dessa former kunna vi med det socialistiska
målet av samhällets verkliga omgestaltning för ögonen, fästa vår
uppmärksamhet, om vilken av dessa företeelser kunna vi säga:
detta ser lovande ut! Så skall proletariatet så småningom tränga
fram till reellt inflytande.
Om intet av allt detta skulle synas oss värt att fästa våra
förhoppningar vid, och om vi icke heller kunna finna några nya vägar,
då måste vi definitivt avstå från drömmen, att mänskligheten skall
kunna bli självstyrande och att slaveriet och klassindelningen skall
kunna avlösas av ett kollektivt liv. Då måste vi erkänna, att
individualismen icke kan överkommas, att alltså de enskilda företagarna
eller de enskilda konglomeraten av penningmakt och företagarmakt
äro utvecklingens sista ord, på grund av vår oförmåga till
samarbete i verklig mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
