Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Branting, Georg: Hastigare evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi tro icke, att det ännn finnes skäl till misströstan. De olika
organisationernas antal och inflytande torde i stort sett alltjämt
vara i tillväxt, och om man också inom var och en av dem lätt
kan spåra antikollektivistiska tendenser, såsom till envälde inom
respektive sammanslutning, eller till ensidig inriktning av
ansträngningarna mot penningförvärv, måste man dock konstatera, att
massorna genom sina kollektiva företag nu spela en helt annan roll
än för några decennier sedan, på områden som borgarklassen förr
enväldigt behärskade.
Emellertid förefaller det oroande, att arbetarklassen visar så pass
ringa intresse för den egentliga produktionen. Det är sant, att inom
en del av industrin verkstadsklubbarna börja resa allt starkare krav
på medbestämmanderätt, och att den ”industriella demokratin”
ingalunda hos oss är så skrinlagd, som det stundom kan synas. Men
starkare än nu borde dock kraven höras, för att man skall kunna
överallt känna arbetarklassens framåtvilja, inte bara beträffande
materiell kompensation för det utförda arbetet, utan framför allt
ifråga om ledarskap och företagarskap.
Kanske är det medarbetarställningen, samarbete med
fabriksherrarna, den bristande självständigheten i den anvisade rollen, som
i viss mån avkyler arbetarklassens intresse för den ”industriella
demokratin”, vilken ju, såsom den utformats, onekligen har
mycket av välmenande kompromiss över sig. — Karl Legien, den store
tyska fackföreningsledaren, var kort före sin död inne på en väg,
som nu tycks ha fallit i oförtjänt glömska, och där fackföreningarna
anvisades en ställning i förhållande till produktionen, som var
självständig och dominerande. När de första stora
industribeställningarna från Ryssland skulle placeras i Tyskland, försökte han, som
bekant, åvägabringa, att beställningarna placerades direkt hos
fackförbunden, vilka sedan i sin tur skulle giva industrin arbete. Det
logiska berättigandet för denna tanke var bl. a., att fackförbunden
behärska tillgången till arbetskraft, de kunna genom strejker
förlama industrin och de kunna även tvärt om genom en av dem
tryggad arbetsfred tillförsäkra produktionen effektivitet.
Fackförbunden, som ha stora fonder, avsedda för strejkunderstöd, kunna i
stället använda dessa såsom garantier vid de industriella
beställningarna, och alltså etablera sig såsom arbetsgivarnas arbetsgivare.
I detta sammanhang har blott blivit erinrat om denna plan för
att belysa, hur måhända alldeles nya vägar kunna i framtiden öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
