- Project Runeberg -  Tiden / Adertonde årgången. 1926 /
87

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Johansson, A.: Den ekonomiska och politiska omdaningen i Östersjöländerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den baltiska adeln har ej blott åtnjutit full frihet att utöva sitt
förtryck, utan även åtnjutit vittgående skydd av statsmakten.

Junkrarna önskade härska på sitt gamla sätt, och de visste mycket
väl, att ingen regering i världen skulle mindre störa dem däri än
den ryska. De skador som kriget förorsakat dem, försökte de genast
få ersatt på böndernas bekostnad. Detta medges av själva adelns
historiker, i det de säga: ”De fråntogo de blodfattiga bönderna även
det sista, som kunde fråntagas dem.” År 1713 tilldelade den ryska
regeringen junkrarna rätten att tukta bönderna med spö efter
gottfinnande. Senare fingo junkrarna rätt att förvisa bönderna till
Sibirien för ”fräcka förseelser”. Och år 1762 var i ryska
regeringskretsar den åsikten rådande, att det i Ryssland ej fanns någon
strafflagsparagraf, enligt vilken en adelsman kunde straffas för att
ha dödat en livegen. Junkrarna kunde sälja, bortgiva och bortspela,
och även prygla och döda den livegne utan att komma i konflikt med
lagen. Se där de rättigheter, som regeringen beviljade sina kära
skyddslingar, för att desto mer kunna fästa dem vid sig och få dem
att understödja despotismen.

Det var en gyllene tid för adeln. Men bönderna voro utplundrade,
oförmögna till arbete och utan att äga något intresse för att leva.
Då arbetet skulle utföras på de stora godsen, visade det sig, att inte
ens med prygel kunde fogdarna förmå bönderna att lyfta sina händer
till slavarbetet, som icke gav dem bröd för det dagliga uppehället.
I slutet på 1700-talet gjorde bönderna mångenstädes uppror, som
dock med hjälp av den trogna ryska regeringens knektar slogs ned
i strömmar av blod.

Vissa reformer genomfördes nu för att länka landets ekonomiska
liv in på nya banor. Junkrarna anammade frasen om ”krafternas
fria spel”, vilken omsattes så, att bonden blev personligt fri, men
byjorden som han brukat blev junkrarnas ”oantastbara egendom”.
Den ”fria” bonden fick till en början ej utan godsägarens lov lämna
sin by, för att ej tala om att han som fri man ej fick företaga sig
något på egen hand. Denna bondeklassens ”frigörelse” hade endast
till följd att junkrarna blevo oinskränkta ägare till byjorden, som
bonden brukat, och förutan vilken han inte kunde livnära sig.
Åkerbruket var hans enda verksamhet, alla andra utvägar voro stängda.
Bonden hade blivit en ”fri” man, men utan att besitta någon av
den fria mannens rättigheter eller något av det ekonomiska underlag,
förutan vilket friheten blir ett tomt ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1926/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free