Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Croner, Fritz: Den tyska »socialiseringen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA > SOCIALISERINGEN> 115
nomträngas av en sedlighet och ett ansvar, som för närvarande
adlar varje tjänst mot gemenskapen."
IV.
I praktiken.
Det är klart och behöver här ingen vidare förklaring att man inte
kan ändra några ekonomiska realiteter och lagbestämmelser med
aldrig så fromma önskningar. Man tvingar inte privategendomen att
överge sin profitsträvan för att tjäna det allmänna därför att man
upplyser den om "moraliska nödvändigheter". Den känner sina
egna nödvändigheter så väl, att den bevisar dem överallt där den
blott har tillfälle därtill. Detta har den i hög grad i
planhushållningens självförvaltningscirgan. Eftersom man räknar på dess
"frivilliga inordning", lämnar man motparten, företrädarna för
arbetar-oeh konsumentintressena, i försvinnande minoritet (rikskolförbund,
syndikat), men även om man, bliven klok av skadan, förstärkte
motparten till lika antal, skulle representanterna för privategendomen
faktiskt kvarstå i obestridd övermakt. Företagarnas materiella och
moraliska överlägsenhet tack vare privategendomens vidarebestånd
kan inte undanskaffas genom några planhushållande medel, de må
heta numerär förstärkning av den andra partens representanter eller
statlig kontroll. Det faktum att man behärskar och leder
produktionen och den därav följande kunskapen och insikten om alla dess
mysterier och detaljer, sammanhang och siffror betyder samtidigt
oemotståndliga vapen i ett angrepp och ogenomträngliga murar vid
ett försvar. Mot de "vagnslaster av argument", med vilka
företagarna stödja berättigandet av sina uppfattningar och syften^ stå
sig såväl arbetar- och kansumentrepresentanterna som ock den
statliga kontrollen i grunden slätt, den ena parten därför att den över
huvud saknar kännedom om sammanhangen och är mer eller mindre
hänvisad till de kapitalistiska intressenterna själva, den andra
emedan "näringarnas uppbärare" på nittionio argument alltid har det
hundrade motbeviset och emedan den kontrollerande knappt förmår
tränga så djupt i produktionens centrum, att han kan skaffa sig ett
verkligt tillförlitligt underlag.
"Walther Ratheiiaii, Dic neiie Wirtscliaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
