Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Händelser och spörsmål - Sveriges stora uppgift - Schweiz och folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 HÄNDELSEN. OCH SPÖRSMÅL
plats i rådet som jämbördig medlem och med samma rättigheter som
stormakterna. Uppenbart är att när Tyskland underskrev Locarnotraktaten och
förband sig att inträda i N. F. skedde det under den naturliga förutsättningen
att rådets sammansättning icke skulle ändras före Tysklands upptagande.
Genom Polens, Spaniens och Brasiliens samtidiga inträde på permanenta platser
skulle en alltför radikal ändring till Tysklands nackdel ske för att det i god
tro skulle kunna göras gällande att ingenting förändrats sedan
Locarnotraktaten undertecknades.
Ur såväl praktiska och principiella som politiska synpunkter vore det därför
högst olyckligt om rådet, vilket sammanträder i mars parallellt med den extra
församlingen, skulle besluta tillstyrka något förslag om tillskapande av tre
nya permanenta rådsmedlemmar vid sidan om Tyskland. I folkförbundets såväl
som i de små staternas intress;p är det Sveriges plikt att göra sitt yttersta för att
förhindra detta. Att Sverige kommer att utsättas för den starkaste press, då
det med sin röst ensam kan stjälpa planen, är uppenbart. Men medvetandet
om att tjäna en högre idé än den nationella egoismens och andra intressen än
den politiska opportunismens bör göra vår ställning orubblig.
Med anledning av femårsdagen av Schweiz’ inträde i
folkförbundet har professorn vid universitetet i Geneve, William Rappard,
utgivit en liten bok, vari han redogör för de ledande
synpunkterna i den schweiziska folkförbundspolitiken och för den
praktiska insats, som från den helvetiska republikens sida blivit gjord i förbundets
arbete under de förflutna fem åren.
Professor Rappard har alldeles speciella förutsättningar för att skriva en
bok av detta slag. Redan år 1919 var han medlem av den särskilda
kommission, som tillsattes av den schweiziska regeringen för att undersöka frågan om
inträde i förbundet och var även med i den delegation, som tillsammans med
delegerade från de övriga neutrala länderna samlades i Paris för att ’’höras’’
av de allierade statsmännen i fråga om förbundstraktatens bestämmelser. På
våren år 1920 kastade han sig med liv och själ in i den stora politiska kamp,
som föregick folkomröstningen om Schweiz’ inträdesanmälan. Från dec. 1920
till jan. 1925 var han direktör för förbundssekretariatets mandatavdelning och
vid sin avgång blev han på grund av de förtjänster han i denna egenskap
ådagalagt utnämnd till medlem av den viktiga mandatkommissionen. Genom
denna sin verksamhet har han alltså fått en sällsynt förstahandskunskap om
folkförbundets verksamhet och fått tillfälle att se båda sidorna av förhållandet
mellan sitt fädernesland och den nya internationella organisationen.
Bokens huvudinnehåll, och särskilt dess detaljer, är naturligtvis i första hand
avsett för schweiziska läsare, men en stor del av det betraktelsesätt förf.
använder är i verkligheten användbart också med hänsyn till de nordiska ländemas
ställning till förbundet. Som bekant har det icke sällan inträffat, att Schweiz
i folkförbundet har kämpat för samma idéer som de nordeuropeiska
"ex-neutrala" länderna, och det är ingalunda någon ren händelse, att Rappard
har tillägnat sin bok åt "Hjalmar Brantings minne" med dessa vackra ord:
William E. Rappard: La politique de la Suisse dans la Societé des Nations
1920—1925. Un premier bilan. Genéve 1925.
Schweiz
och folf<’
förbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
