Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1926 - Händelser och spörsmål - Schweiz och folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133 HÄNDELSEN. OCH SPÖRSMÅL
hoten framför att — som i Vilnaaffären — söka att bekämpa den m^d
övertalning med det resultat, att det hånas av våldsmakten?
Det är klart, att Nationernas förbund kan bli ett verkligt folkens förbund
först när folken själv med tanke och vilja ta del i dess förhoppningar och dess
segrar. ^’
Det är dylika synpunkter, som äro de ledande fÖr prof. Bappard, då han
bedömer folkförbundet och den av Schweiz därinom förda politiken.
I en utförlig framställning skildrar han den insats, som Schweiz gjort, dels
genom regeringen och dess representanter och dels genom de personer, som
förbundet direkt tagit i sin tjänst för politiskt eller tekniskt arbete. Vad de
sistnämnda beträffar, kan man särskilt peka på den förutvarande schweiziske
presidenten Calonders arbete med Ålandsfrågan och hans senare utmärkta
verksamhet som ordförande i don fasta kommissionen i övre Schlesien, vilken
kommission avgör stridigheter, som uppstå på gmnd av den tysk-polska
gränsregleringen. Bland andra schweizare, som på framstående sätt arbetat för
förbundet, kunna nämnas den kände juristen Huber, som är en av domarna i
den nya internationella domstolen i Kaag, och två hamnexperter, de Reynier
v^^ch de Loes, som varit ordförande i den viktiga hamnkommissionen i Danzig.
Den schweiziska regeringen har inom folkförbundet alltid arbetat för dess
universalitet; den har försvarat församlingens föi^trädesrätt och genomgående
ställt sig ganska reserverad gentemot rådets politiska verksamhet. Den
internationella domstolen betraktar den nog som förbundets viktigaste organ och har
alltid arbetat för att stärka dess myndighet och utvidga dess kompetens. Efter
att ha övervunnit en viss skepsis i början har den gynnat utvecklingen av de
tekniska organisationerna men alltjämt betonat, att deras verksamhet skulle
betraktas som sekundär.
De tre huvuddelarna av folkförbundets verksamhet: utförandet av vissa
uppgifter, ett arv från fredstraktaterna; den allmänna organisationen av det
internationella samarbetet; världsfredens upprätthållande — ha för Schweiz
haft mycket olika värde.
Utförandet av fredstraktatsuppgifterna har alltid synts den schweiziska
regeringen vara ett otacksamt och svårt fastän nödvändigt arbete; på de punkter,
där själva traktaterna eller senare inträffade omständigheter krävt förbundets
ingripande, har den alltid betonat, att rådet borde utföra sådana uppgifter pä
ett rättfärdigt och opartiskt sätt.
Med hänsyn till organisationen av det internationella samarbetet har Schweiz
alltid erkänt att detta, även om det icke kan räknas som förbundets huvuduppgift,
är legitimt och n>i:tigt. Dess regering har tagit aktiv del i arbetet för de
tekniska konferenserna och i åtskilliga kommissioner men har genomgående visat
mera intresse för humanitära uppgifters lösning än för försök att genom
internationella överenskommelser bana väg för förbättringar i de olika staternas
lagstiftning eller administration.
Arbetet för världsfredens upprätthållande har alltid för Schweiz stått som
förbundets egentliga existensberättigande. Huvudmedlet bör vara den
internationella skiljedomen, vars ständiga utbredning de schweiziska representanterna
vid varje tillfälle kraftigt tagit till orda för. Med hänsyn till
avrustnings-frågan har Schweiz ställt sig välvilligt men ganska passivt gentemot de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
