Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Wigforss, Ernst: Ett livsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT LIVSVERK 141
hade säkert kvar betydligt mycket mer av vad de åsyftade
kommentatorerna betrakta som socialistisk blindhet, än de hunnit upptäcka
i boken.
Men när denna reservation är gjord och man tagit all vederbörlig
hänsyn till många kapitels karaktär av polemisk uppgörelse med
partivänner och till vad författaren inte haft anledning och tillfälle
att i boken beröra, återstår naturligtvis bilden av en
totaluppfattning, som i en hel del punkter kommer att förefalla många
socialdemokrater alltför kritisk gentemot de hävdvunna formlerna.
Och även de som gärna godta själva grunduppfattningen i
Karlebys framställning ha säkerligen på mer än ett ställe lust att ta upp
en diskussion. Man får hoppas den blir livlig. Några punkter må
beröras redan i dessa första randanteckningar till boken.
Det är en genomgående tendens hos Karleby att söka uppvisa
kontinuiteten i samhällets utveckling, att avvisa alla språng och allt
som har tycke av revolutionär fraseologi. Han är alltså angelägen
att med största möjliga skärpa uppvisa, hurusom ingen verklig gräns
kan dragas mellan ett kapitalistiskt samhälle och ett socialistiskt.
Arbetaren är icke längre proletär i den marxska meningen. Till en
viss grad är sålunda det kapitalistiska samhället upphävt, och det
har skett utan revolution. Förvandlingen har ägt rum genom
samhällets socialpolitiska åtgärder, genom arbetarnas egen fackliga
aktion, genom konsumenternas kooperativa verksamhet. Framtida
förändringar böra inte tänkas bli av annan art än redan försiggångna.
Därför är det t. ex. en fras, när det heter att den eller den
förändringen kan inte genomföras "inom det kapitalistiska samhällets
ram’Därför är det ingen mening i att tala om att den socialistiska
omgestaltningen av äganderätten en dag skall börja, liksom om den
vore något nytt och i grunden skild från de äganderättens
förvandlingar, som redan ägt rum. Därför kan man inte skilja
kapitalismen från socialismen genom att säga att i den förra ledes det
ekonomiska livet av vinstbegäret, medan i den senare produktionen
skall ske för behovens täckning. Jag tar dessa exempel ur kapitlet
om sak och sken, därför att man just där finner en del av de enkla
konkreta slutsatser, som Karleby anser sig böra dra ur sina
teoretiska förutsättningar och som han finner det vara angeläget för
socialdemokrater att fundera över.
Utan allt tvivel har Karleby fog för sin gensaga mot mycket av
talet om vad som inte är möjligt inom det kapitalistiska samhällets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
