Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Wigforss, Ernst: Ett livsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT LIVSVERK 143
orden att om man bara menar att ett ur arbetarnas synpunkt
tillfredsställande samhälle blott kan vinnas, i den mån arbetareklassen
har makt att låta sina synpunkter vara gestaltande, så ’’är termen
ett fullkomligt vilseledande uttryck’’. Men faktum står kvar, även
om det kanske är beklagligt, att så oklara och vilseledande äro nu
i regel de språkliga uttryck, med vilka vi utkämpa våra fejder, samla
skarorna och skapa riktpunkter för våra handlingar.
Det finns för övrigt i detta sammanhang ett problem, som man
med stort intresse skulle ha sett Karleby behandla, nämligen frågan
om det verkligen är så självklart, att den moderna socialpolitiska
lagstiftningen utgör led i en klar och enkel och oavbruten utveckling
mot ett mera "socialiserat" samhälle. Karleby förutsätter det
genomgående och anför ingenting som kunde anses tala emot
antagandet. Men man kan fråga sig om detta inte beror på att
socialismen i boken framför allt betraktas från fördelningens synpunkt. Det
är delaktighetsproblemen som närmast behandlas och som erbjuda
så naturliga exempel på satsen om den gradvisa socialiseringen utan
alla bakslag eller återvändsgränder. Om Karleby inte till allvarligt
bemötande tar upp ståndpunkten, att statens socialpolitik lägger
fjättrar på produktionen, må kanske förlåtas honom. Men bland
krafterna som skapat och skapa arbetarklassens ökade delaktighet i
samhället, räknar han inte minst med fackföreningsrörelsen. Frågan
om fackföreningarnas politik med standardlöner etc. är förenlig med
det mest effektiva utnyttjande av produktivkrafterna, kan inte utan
vidare besvaras med ja. Och framför allt är det inte uteslutet, att
den av intressemotsättningen arbetare-privatkapitalist betingade
fackföreningspolitiken leder till konsekvenser för produktionen av
den fördärvliga art, att en lösning endast kan vinnas genom radikala
förändringar i hela arbetets organisation, som ganska mycket avvika
från skemat med kontinuerliga och omärkliga övergångar. Att
Karleby inte var främmande för de allvarliga problem av psykologisk
art, som ligga under striderna på arbetsmarknaden, är säkert. Om
han hunnit behandla dem, torde bilden av hans allmänna
samhällsuppfattning ha blivit inte så lite modifierad.
Kontinuiteten i utvecklingen älskar han att inskärpa även då det
gäller äganderätten. Återigen formulerar han klart och till synes
oangripligt:
’’För en rationell uppfattning är det klart, att äganderätten helt enkelt är
en form för disposition av föremål, som staten genom lagstiftningen uppdra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
