- Project Runeberg -  Tiden / Adertonde årgången. 1926 /
156

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Aspegren, Gillis: Befolkningsteorin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156 GILLIS ASPEGREN

medborgare. De många krigen hade förminskat befolkningens
storlek, varför det var samhällets viktigaste uppgift att sörja för att
nya medborgare kommo till världen. Detta mål ville man nå på flera
vägar: medelst lagpåbud att varje spartan skulle gifta sig; genom
att lagfästa lämplig ålder för giftermålet för att härigenom till kropp
och själ friska och starka barn skulle komma till världen samt
genom att — enligt Aristoteles — tilldela fäder med tre eller flera
söner statsbelöning.

I Atén däremot lät man mer än annorstädes i hela Grekland
individernas krafter ohämmat utvecklas. Även beträffande
äktenskapet härskade en vida större frihet. Endast då en släkts fortplantning
var beroende av döttrar och i dessas äktenskap icke föddes några
barn, stadgade lagen, att döttrarna voro berättigade att kräva någon
manlig släktings omfamning.

Både Spartas och Aténs lagar bevisa sålunda, att
befolkningsproblemet i dessa stater ansågs vara av den betydelse, att staten som
sådan på detta område måste skrida till positiva initiativ.

Naturligtvis växlade befolkningspolitiken. I tider av lugn
utveckling med en starkare tillväxt av folkmängden fingo nämnda
åtgärder träda i bakgrunden. Ökades emellertid befolkningen för
snabbt, var grundandet av kolonier ett många gånger använt medel
att möta en överbefolkning.

Under romarfolkets väg mot världsherraväldet lät detta sig ledas
av ungefär samma principer som i Grekland.

Redan mycket tidigt bemödade sig censorerna att befordra
äktenskapsfrekvensen och därmed folkmängden. Enligt Cicero
uppmanades de ogifta att icke undandraga sig äktenskap och de till åren
komna ungkarlarna pålades högre skatt, s. k. ales uxorium.

Då tidvis befolkningssiffrorna sjönko — genom censustalen vid
offentliga val erhöll man ett slags befolkningsstatistik — sökte man
med tvångspåbud bekämpa obenägenheten för äktenskap. Under
Caesars tid stiftades en lag, enligt vilken vissa — de campaniska —
jordegendomar skulle fördelas mellan de medborgare, vilka hade tre
eller flera barn. Kejsar Augustus, som bl. a. föranstaltade om en
verklig folkräkning, gick ännu mer beslutsamt fram, ehuru han hade
att kämpa med häftigt motstånd. År 4 e. Kr. genomdrev han
en lag, vilken år 9 trädde i kraft, kompletterad av en ny sådan.
Enligt dessa påbjödos äktenskap och barnalstring, belöningar härför
utdelades, medan straff övergingo dem, som icke fullgjorde hithö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1926/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free