Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Aspegren, Gillis: Befolkningsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSTEORIN 1()7
3. Dessa hinder jämte de som hålla tillbaka befolkningens
expansionskraft och hålla folkmängden i nivå med livsmedelstillgaiigen
kunna alla hänföras till moralisk avhållsamhet, lastbarhet och
olyckor.
Det centrala i Malthus befolkningsproblcm var sålunda, att
befolkningen strävar att tillväxa hastigare än produktionen av
förnödenheter kan ökas. Denna strävan hos befolkningen får sitt
uttryck i nativitetens relativa höjd eller antalet årligen födda i
förhållande till folkmängden. Men ju starkare denna strävan hos
befolkningen är, d. v. s. ju större nativiteten, desto större måste i
längden dödlighetens relativa storlek bliva.
Hans befolkningsproblem gällde emellertid ej omedelbart
folkökningen. Skarpt opponerade han mot beskyllningen att vara fiende
till all folkökning och framhöll, att han tvärtom betraktade ett
upphörande av folkökningen som ett mycket stort ont. Vad han
bekämpade var en folkökning så beskaffad att den ledde till en hög
dödlighet, men en folkökning däremot, som var förenlig med en låg
dödlighet, var enligt hans mening allenast till välsignelse och
således ett positivt gott.
Malthus läror hava visserligen på några punkter visat sig ej fullt
motsvara den verkliga utvecklingen. Men hans stora betydelse
som en av de första grundligaste forskare på
befolkningsfrågans område består i alla tider. Eftervärlden är honom
förbunden för att främst hava utforskat de betingelser, vilka
bestämma befolkningens storlek och tillväxt, och därför skola alla
strävanden tiderna igenom att lösa dessa problem vara knutna till hans
namn och livsverk.
Stort är ock i sanning antalet av dem, vilka hängivet skänkte
hans teorier sitt obetingade bifall och ivrigt arbetade på att sprida
dem. Till dessa höra de båda Mill — far och son: James Mill och
John Stuart Mill. Den förre säger bl. a. i sin artikel om kolonier i
supplementet till ’ ’Encyklopaedia Britannica’’ att befolkningsfrågan
är i verkligheten det viktigaste praktiska problem, som kan tilldraga
sig politikerns eller moralistens uppmärksamhet. Den senare har
ingående behandlat problemet i Malthus’ anda i sitt verk: ’Trinciples
of political econony". Han fordrar, att de enskilda individerna
alltjämt göras uppmärksamma på de stora faror, vilka framväxa ur en
alltför stark folkökning, också för honom gäller moralisk
återhållsamhet som högsta lag och han lägger den största vikt vid en sakupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
