Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Aspegren, Gillis: Befolkningsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSTEORIN 1()7
gången på existensmedel är det sociala armodets enda verkliga orsak.
Detta kan övervinnas enbart genom att vid könsumgänge använda
skyddsmedel, varigenom födelsetalet avtager.
Den socialistiska riktningen inom nymalthusianismen fordrar i
främsta rummet en omgestaltning av samhället, men tillfogar att
en reglering av befolkningsrörelsen allena kan förhindra, att det
i nutidens samhällsordning framträdande eländet återkommer.
Medlet för ett dylikt reglerande finner Kautsky i de sedligt
preventiva könsförbindelserna.
Ett mera försiktigt bedömande av frågan kännetecknar den rena
nymalthusianismen. Denna anser ej som den extrema att allt det
onda förhindras genom preventivumgänge men önskar icke såsom
den socialistiska en genomgripande omdaning av samhällsordningen.
Däremot ser den i ’’fakultativ ofruktsamhet" ett medel att mildra
sådana sociala missförhållanden, som äro att hänföra till
överbefolkningen. Som anhängare av denna riktning räknas i England
J. S. Milly i Italien Mantegazza, i Tyskland Marcuse.
I vårt land har Knut Wicksell redan 1880 genom ett föredrag i
Uppsala om "Samhällsolyckornas viktigaste orsak och botemedel"
intagit en rent nymalthusiansk ståndpunkt i befolkningsfrågan.
Dennas problem löses enligt honom genom besvarandet av tvenne
frågor:
1. Vilken täthet hos folkmängden är under givna förhållanden
den fördelaktigaste, och är således det faktiska befolkningstalet för
stort eller för litet? Hittills har alltid befolkningsmaxiniimi tilldragit
sig största uppmärksamheten och icke vad som torde vara långt
viktigare: ’befolkningsoptimum, d. v. s. den punkt, från vilken en
ökning av folktalet icke längre i och för sig skulle verka höjande på
välståndet utan motsatsen. Han är av den uppfattningen, att detta
optimum i hög grad redan nu överskridits i Europas samtliga länder.
2. Huru skall jämvikt kunna åstadkommas och upprätthållas
mellan födelser och dödsfall i den grad som detta är nödvändigt eller
önskvärt ?
Enär en ökad utvandring efter kriget omöjliggjorts — till
Nordamerika genom dess kända kvottalslag och till Sydamerika samt
Australien av andra efterkrigsförhållanden — och en ökad dödlighet
icke torde vara att emotse, finner Wicksell det enda verksamma
botemedlet i tidiga giftermål med få barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
