Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1926 - Händelser och spörsmål - En planerad fusion inom järnhanteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 HÄNDELSEN. OCH SPÖRSMÅL
räntas. — En artificiell inriktning av näringslivet kan nationalekonomiskt
försvaras endast i det fall, att en tillfällig kris därigenom avvecklas, och man
kan påräkna att den nödlidande näringen framdeles bliver så räntabel, att
understödet ej längre behöver utgå. — I den nu pågående pressdiskussionen om
den planerade järnbruksfusionen har man allt för litet beaktat denna viktiga
synpunkt.
Det sammanslutningsprojekt, som sedan flera år tillbaka behandlats av
ledande bruksmän inrymmer dock helt säkert flera betydelsefulla uppslag, även
om de former för sammanslagningen, som hittills framkommit, ej kunna
godtagas annat än med väsentliga modifieringar. — Alla partier tyckas också
vara ense om, att den nuvarande organisationen av vår järnindustri är i vissa
avseenden mycket omodern och i behov av en grundlig omgestaltning.
Produktionens splittring på en mångfald smärre eller halvstora företag och det
bristande samarbetet i fråga om försäljningen äro uppenbara olägenheter. — Den
konservatism, som utmärker våra gamla järnbruks försäljningspolitik torde hava
skulden till, att icke långt tidigare framkommit förslag, åsyftande ett
eliminerande av denna desorganisation. Påfallande är också den oböjlighet, varmed
de olika intressenterna hävdat sina speciella synpunkter och svårigheten att
kunna åvägabringa ett samarbete, även i sådana fall, då detta påtagligen skulle
vara till stort gagn för järnhanteringen i sin helhet. — Här åsyftas närmast
förslagen till en omorganisation på det horisontala planet, d. v. s.
sammanslagning av självständiga företag. Däremot synes det, som om integrationen inom
företagen drivits allt för långt. Graderingen av produktionens omfattning på
de olika tillverkningsstadierna har varit mycket svår att fastställa. Frestelsen
att hålla det hela i gång inom ett starkt integrerat företag har i många fall
lett till en betänklig överproduktion. Sannolikt skulle en kombination av den
vertikala organisationen med en horisontal av tillräcklig storlek vara
utomordentligt gynnsam. — För den händelse den planerade fusionen kommer till
stånd kan den starkt genomförda integration, som utmärker de verk som i
första hand skulle ingå i fusionen, utnyttjas på en bredare basis, till stor
fördel alltså för det nya företaget. — Likaledes synes det vara självklart, att under
depressionstider, då produktionen måste inskränkas, endast de verk hållas i
gång, som äro de mest lämpliga, samt att tillverkningen av samma sorts varor
i vissa fall förlägges till några få speciella verk. — Nyttan av en eller flera
stora försäljningsorganisationer för järnhanteringen torde också vara oomstridd.
En sammanslutning, åsyftande en väsentlig minskning av
produktionskostnaderna och en förbättring av försäljningsmöjligheterna, är alltså i alla
avseenden av behovet påkallad och värd att understödjas. En subvention från
statens sida bör dock ej ifrågakomma rned mindre densamma kan väntas främja
bevarandet av en elconomislct lönat^de näring och understödet endast blir
provisoriskt.
Det förslag som i dagarna överlämnats till handelsministern, sedan det
tidigare granskats av Järnkontoret och Kommerskollegium, är ännu ej känt i
alla detaljer. Den utredning, varpå framställningen grundar sig, torde ej heller
vara så genomarbetad, eller i sådant skick, att man med vägledning därav kan
bestämt yttra sig om lämpligheten av statens medverkan i den planerade
järn-bruksfusioneii. Frågan har därjämte komplicerats av det skälet, att staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
