- Project Runeberg -  Tiden / Adertonde årgången. 1926 /
203

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1926 - Möller, Gustav: Ett fall och en uppståndelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT FALL OCH EN UPPSTÅNDELSE

203

hur sakerna hcdömas. Jag trodde eljest, att en så pass markant sak som denna
skulle fästa sig i minnet hos alla. Det är ju icke längre än sedan den 10 mars
i år, då regeringen gav sitt bestämda besked oeh satte, som man brukar säga,
allt på ett kort med den förklaringen, att det system, som hittills använts
icke vidare skulle tillämpas; det systemet nämligen, att man hänvisade
arbetslöst folk till konfliktplatser eller till arbetsplatsör, som av
arbetarorganisationerna äro förklarade i blockad och att, om de ej böjde sig och toge detta
strejkbrytararbete, skulle de straffas med att berövas rätten till
arbetslöshetsunderstöd och nödhjälp. Regeringen har på den punkten sagt klart ifrån, att
den kommer icke att böja sig för ett sådant system, den kommer icke att
stödja något sådant.

Nu ligger utskottets betänkande här på bordet, och jag frågar herr Dahlén,
vad begär han mer? Utslcottct har här böjt sig helt och hållet för denna
regeringens ständpunht, och det system, 5om innebär anvisning på
strejkbrytararbete med påföljd, att de arbetare, som ej vilja gå med på något sådant, mista
sitt understöd, är slcaffat ur världen.

Socialministern hade jämte statsminister Branting deltagit i de
förhandlingar, som slutligen ledde till 1922 års direktiv. Vågar man
påstå att Herman Lindqvist stod och ljög i ministerbänken i Andra
kammaren? Eller menar man att Herman Lindqvist icke begrep,
vad han talade om?

Debatten i Första kammaren ägde rum den 1 juni 1922^ daggen
efter Andra kammarens beslut. I Första kammaren yttrade sig
både arbetsgivaregeneralen hr v. Sydow o<^h C. G. EUman ganska
utförligt i direktivfrågan. Därest Herman Lindqvist dagen förut
misstagit sig beträffande innebörden av 1922 års direktiv, skulle
då icke endera av dessa herrar eller bådadera ha inlagt en gensaga
mot hans yttrande? Det hade varit deras skyldighet. Men nej, ingen
gensaga hördes av. Regeringen lämnade debatten med sin klart
tillkännagivna uppfattning av direktivens innebörd oemotsagd.

Den 7 juni besvarade statsminister Hjalmar Branting en
interpella-tion av hr Kilbom. Därvid yttrade han:

’’Jag måste gentemot herr Kilbom konstatera, att vad regeringen fäst det
allra största avseende vid i hela arbetslöshetsfrågans behandling och i fråga
om do tvister, vartill den givit anledning, var, att regeringen på inga villkor
ville underkasta sig att driva arbetarna ut till strejkbryteri. Detta var
kärnpunkten, den förnämsta och viktigaste punkten i regeringens förklaring den 10
mars. Den punkten står fortfarande orubbad, fastän herr Kilbom nu söker att
på en omväg vrida det därhän, att det ändå kunde bliva ett slags indirekt
strejkbryteri, nu framkallat därigenom, att arbetslöshetsunderstödet kan
indragas vid allmänna konflikter. Det är dock en helt annan sak, och därom har
man icke förut på allvar hört talas. Men detta före den 10 mars existerande
förhållande, att man skulle ha rättighet att genom statens organ hänvisa ar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1926/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free